En drömmare med öppna ögon

Nu tar bloggen julledigt och öppnar igen efter nyår. Jag önskar alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år. Jag avslutar årets blogg med en formulering av Arne Naess i vilken han sammanfattar Henryk Skolimowski ekologiska filosofi och särskilt den delen som gäller synen på världen och värdeprioritering: Enkla medel, rika mål! Det ska bli mitt valspråk under 2009. På återseende.

För några år sedan tog jag en broschyr på En köpfri dag i Göteborg där det bland annat fanns förslag på julklappar som bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Den har varit en inspirationskälla att ösa ur inför varje jul och födelsedag. Ge bort saker som du gjort själv BlandCD Dikter(dina egna och andras) Fotoalbum med gamla kort Hemsida Pepparkakshus Receptsamling(Dina favoriter) Släktträd Slöjdsaker Teckningar Ge bort förbrukningssaker Biobiljetter Busskort Frimärken Gymkort Refill till mobilen Gör en god gärning Bjud hem någon som är ensam Ekologisk mat Fågelholk, fågelfrön Guida till second-hand Inomhuskompost Något du har, men inte använder, som andra vill ha Tygblöjor Bidrag till tredje världen Vegetarisk kokbok Ge bort tid och hjälp Barnvakt Bilutlåning Brädspelskväll Cykelöversyn Danslektioner Datorkurs Deklarationshjälp Eget-tryck-på-t-shirt-kväll Frukost på sängen Gräsklippning Hemkörning från fest Hårklippning Lekdag Lyssnartimme Läxhjälp Massage Meditation Reperationer ...

Det pågår en revolution i det tysta. Än så länge i en blygsam skala men när den får lite mer fart kommer den nog få en stor betydelse tror jag. Myblock heter den och är främst ett redskap att kommunicera med människor där du bor. Myblock har skapats av tre småbarnspappor i Göteborg med en stark vision om att både livet och världen blir bättre om man lär känna flera människor där man bor. På en karta kan man lätt se vad de andra Myblock-medlemmarna bor. Här är fördelarna: Hitta och kontakta människor runt där du bor Lägg upp efterlysningar, aktiviteter, eller köpes och säljes i kvarteret Starta och delta i grupper kring olika intressen och aktiviteter Här kan du registrera sig utan kostnad. Genom Myblock tror jag vi kan stärka våra lokalsamhällen på gräsrotsnivå och skapa mer levande boendemiljöer med en mängd sociala nätverk och verksamheter. Det kan till exempel röra sig om odlingslotter, trädgårdar, hantverkslokaler, reperationsrum, bokcaféer, möteslokaler, närbutiker, kulturhus, fe...

Egil Holmsen ger i sin bronsåldersroman Solblot en vacker bild av tidens gång och hur både jaget och världen är stadd i ständig förändring. Allt är nytt under solen. Det som hände igår kan likna vid det som sker idag men innebörden är en annan. Nya ting har blandat sig med det gamla och för sent skall vi märka att allt därigenom blivit förändrat. Solhjulet rullar, men det vänder aldrig åter. Nya strålar från det vi kallade solen träffar en ny jord med nya människor som inte förstår sitt jag av igår. De är inte de. Bilderna i ögat kan inte jämföras med de gamla i huvudet ty de gamla har fått sällsamma drag. De gäckas med oss och får nya halsar, som trollen får. Där det förr satt ett blad sitter nu en hand som villigt ger plats åt ett öga eller en lindorm. Och först då vi vi minns av en tillfällighet förstår vi hur mycket vi glömt.

Två övningar som jag gjort på arbetet senaste åren har gjort djupa intryck på mig och fått mig att reflektera kring lyssnandet. Den första gick ut på att lyssna på en annan person och låta denna tala till punkt utan att avbryta. Sedan skulle lyssnaren göra en kort sammanfattning av det den andra sagt. Den som talade kände en mycket stor tillfredställelse medan den som lyssnade upplevde det som oerhört arbetsamt. Som lyssnare är det ofta mycket svårt att hålla tillbaka sina associationer och sin korrigeringsreflex när den andre säga något man inte håller med om. Den andra övningen gick ut på att den personen som skulle lyssna höll på med allt möjligt som att pilla med sin frisyr och fingra på prydnadsföremål. När jag skulle prata fick jag bara fram enstaka ord. Det var otroligt frustrerande! Jag upplever att människor förr var bättre på att lyssna. Man använde sig ofta av speciella uttryck när man samtalade med varandra. - Jasså minsann. - Visst. - Är det på det viset? - Åh, säger du de...

Jag tror att en del av kreativitetens förutsättningar är att släppa taget, att lämna våra invanda hjulspår, att öppna oss för kaoset, för det som ligger utanför vår kontroll. För att vi ska våga ta detta steg är det bra om vi kan tillåta oss att göra missag. Ta bort något överflödigt i ditt liv. Bryt en vana. Gör något som får dig att bli osäker. Piero Ferrucci Livet krymper eller växer i proportion till ens mod. Anaïs Nin För att leva ett kreativt liv måste vi göra oss av med rädslan att ha fel. Joseph Chilton Tearce Man upptäcker inga nya länder om man inte är beredd att förlora stranden ur sikte under mycket lång tid . André Gide

Arne Naess gör i boken Livsfilosofi en underbar liten sammanfattning av hur han ser på livet. Hans ord är så vackra, ljusa, enkla, djupa och poetiska. Jag blir alldeles varm inombords. Att leva är som att färdas i ett landskap med lätt eller oländig terräng, ljusa eller mörka platser, under alla omständigheter med dolda överraskningar. I detta landskap färdas vi på små och stora expeditioner, hela tiden i samarbete och samspel med andra. Vi kan inte röra oss fullständigt på egen hand, lika lite som vi alltid kan befinna oss på solsidan. En viktig del av färden är att ta sig tid till att dröja på rasterna under färden, till att stanna upp vid livets egna värden. En vacker soluppgång, ett kärleksfullt leende, ett gripande musikstycke, en molnfri himmel. Att känna att man hör hemma i livet, kräver både målinriktad vandring och att bara kunna finnas till. Möjligheterna i detta landskap är oanade, och under vägen kan allt hända. Färden är öppen. En viktig utmaning när vi står inför viktig...

Jag bor i en småstad där både storstad, landsort och natur finns inom nära räckhåll, Jag tycker om att röra mig mellan dessa platser som var och en representerar olika förhållningssätt till livet. Skogen, sjöarna och havet med sin tystnad där jag kan förnimma min inre röst. Storstaden med sin anonymitet och stora mångfald av uttryck. Småstaden med sin närhet till allt och sina täta nätverk. Landsorten med sina traditioner och sitt vackra kulturlandskap. Dessutom blir det en del resor till både världsmeteropoler och till orörd vildmark där jag känner mig som en del av något större helt. På dessa skiftande platser får jag utlopp för olika delar av min personlighet. De utgör skilda mentala tillstånd. När jag fått för mycket av det ena, vill jag ha något av de andra.

Jag har fått en award för bloggen En drömmare med öppna ögon från Malin med bloggen Alström och kärleken ! Jag känner mig djupt hedrad. Det ger mig välbehövlig kraft att skriva ytterligare inlägg. Min uppgift blir nu att själv nominera 7 andra bloggar som jag själv uppskattar. Det hade varit betydligt lättare att nominera dubbelt så många. Reglerna: De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den. Länka till den bloggen du fick den ifrån. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden. Här är mina favoritbloggar som jag gärna gör PR för(utan inbördes rangordning) Absolut viktigaste! Lena skriver om det absolut viktigaste, det som vi tyvärr ofta glömmer bort bland alla våra i-landsproblem. Tagga ned Monica varvar funderingar om köpstopp och ekosofi på ett lättsamt sätt. Köpstopp Anki köpstoppade ett år och skrev sedan en bok om det. Den långsamma bloggen Lennart har en stor läslust och del...

En kväll i veckan åker jag med min äldsta dotter på sex år till Allégården i Göteborg där hon dansar folkdans. Det blir mest avancerade ringlekar med mera, bland annat engelskor. I ett annat rum dansar ungdomar med stor energi och påhittighet och senare på kvällen tar de vuxna dansgolvet i besittning. Jag blir mer och mer övertygad om att vi förlorat en del viktiga värden i vår moderna tillvaro såsom till exempel att sjunga och dansa tillsammans. Allsång på Skansen stora popularitet visar med all tydlighet att det finns ett sådant behov. Ibland blir det även en folkdanskväll för mig där ofta pardans och engelskor varvas. Glädjen i stegen, rytmen i kroppen och euforin när allt stämmer med musiken är sammantaget en oöverträffad upplevelse. Och att vara del av en större gemenskap får mig att må bra. Alla leenden smittar och är så välgörande. Motion och kroppskonstakt är ju också viktiga ingredienser för vårt välbefinnande, liksom den sociala dimensionen på och utanför dansgolvet. Efter e...

Den norska filosofiprofessorn Arne Naess är en förgrundsgestalt inom ekosofin . I sin senaste bok Livsfilosofi så beskriver han två grundhållningar som är centrala i hans filosofi. Jag känner stor sympati för dem. Possibilismen Den går ut på att framtiden är total öppen och bjuder på alla möjligheter. Vad som helst kan hända när som helst , skriver han. Pluralismen Den framhäver hur viktigt det är att använda flera perspektiv för att belysa en sak eller en situation.

Skördespelet och Farmors hus har varit alla mina tre barns favoritspel. I det förra så försöker man skörda så mycket grönsaker som är möjligt innan vintern kommer. I det senare vandrar man till farmors hus och möts på vägen av flera hinder som man med hjälp av sin fantasi måste övervinna. Alla tjänar på att samarbeta för att nå målet. Spelen är producerade av det nu avsomnade arbetskooperativet Spelverket och går under beteckningen samarbetsspel. Kai Blomqvist var med och grundade Spelverket 1982. Hoppas att det kan återuppstå igen. I en intervju med honom på sajten Blaff kan man läsa: Spelens minsta gemensamma nämnare är samarbete; att lösa ett problem tillsammans snarare än tävla mot varandra. För många är tanken på samarbete och spel lika oförenlig som vatten och olja. Dokusåporna har gjort sitt segertåg i tv:s programtablåer. Deltagarna kämpar mot varandra för att vinna mannen, kvinnan eller miljonen. Och många av de nya brädspelen - som Gladiatorerna - går ut på att sopa banan ...

När vi tänker på staden ser vi ofta framför oss dess centrala delar med butiker, bostäder och maktcentra. De är noga planerade och de syns överallt på fotografier, från turistbroschyrer till företagens årsredovisningar. Vår bild av staden formas genom dessa. De här platserna kallar jag stadens framsidor, men staden har också andra sidor, nästintill osynliga. Leta efter platser dit ingen nytta når. Uttjänta, de bruna. Som parken, där solrosorna tagit över. De som blommar höga, sköna bara för sin egen skull. Platser för ett möte där allt är röst, där allt är öppet öra. Katarina Frostensson Mellan vägar, under broar, längs öde kajer, i övergivna industriomrpden, på gammal jordbruksmark utvecklar sig livet vildvuxet och oplanerat. Här finner vi stadens baksidor. Här ligger tomter i ett slags träda och väntar på att exploateras. Vatten, grönska, förfallna skjul, gamla industrilokaler och sönderrostade järnvägsspår smälter samman till en nytt helt med starka surrealistiska inslag, Här uppstå...

Min äldsta flicka har under hösten börjat i förskoleklass. Varje vecka kommer ett fylligt veckobrev med vad som hänt under den gångna veckan och vad som kommer hända veckan därpå. I fredags kunde vi läsa följande: Nästa vecka drar vi igång med genusgympa där pojkarna kommer att få börja med att dansa lite balett med X. Ska bli mycket spännande (Trikåer är inget måste). Härligt! Det kallar jag ett offensivt genusarbete. En stor eloge till skolans personal.

Hastighetens övning som jag tidigare har skrivit om är hämtad från Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan . Här kommer ytterligare en övning. Fröets övning hjälper oss att födas på nytt så att vi undviker att bli det förflutnas fångar. Ställ dig på knä på marken. Sjunk ned mot hälarna och kryp ihop med huvudet mot knäna. Sträck armarna bakåt. Du ligger nu i fosterställning. Slappna av och låt alla spänningar släppa. Andas lugnt och djupt. Efter en stund börjar du känna att du är ett litet frö som ligger nedbäddat i jorden. Allt är varmt och skönt omkring dig. Du sover lugnt. Plötsligt rör sig ett finger. Grodden vill inte längre vara ett frö, den vill gro. Sakta börjar du röra på armarna och sedan reser du på kroppen lite, lite i taget tills du sitter på hälarna. Nu börjar du räta på dig, och mycket långsamt kommer du upp så att du står på knä. Hela tiden föreställer du dig att du är ett frö som blir en grodd och sakta tar sig upp genom jorden. Det är dags att tränga upp ur jorden. Du reser ...

Genom århundranden har det pågått en kamp huruvida det är känslan eller förnuftet som ska styra oss människor. Pendeln har slått mellan rationalitet och emotionalitet, något vi inte minst ser i konsthistorien där klassicistiska och romantiska stilideal avlöst varandra. Jag tror på en syntes mellan känsla och förnuft. Kanske har denna syntes aldrig uttrycks vackare än så här. Förnuftet och känslan är rodret och seglen hos er själ, när den färdas över haven. Om seglen och rodret bryts sönder kastas ni omkring och tvingas driva för vinden eller blir liggande still på öppna haven. Ty om förnuftet ensam härskar, är dess kraft begränsad, och lidelsen - om den ej tyglas - blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv. Låt därför er själ lyfta ert förnuft till passionens höjder och jubla. Och låt den styra er känsla med förnuftets hjälp så att er lidelse må återuppstå varje dag och som Fågel Fenix uppstiga ur sin egen aska. Ur Profeten av Kahlil Gibran

Här skrev jag tidigare om den fria viljan och de möjligheter vi har att överskrida våra förutsättningar om vi blir mer medvetna om vad som format oss som individer. Men samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att många samhälleliga strukturer påverkar våra möjligheter att göra fria val. Den tvivelaktig kategori som jag tillhör, en vit manlig, icke-funktionshindrad, heterosexuell europé, har varit normerande och haft stora möjligheter att göra fria val. Alla andra har varit avvikande från denna norm: barn, kvinnor, funktionshindrade, hbt-personer och människor från andra kulturer. De har haft ett lägre människovärde och varit utsatta för ett strukturellt förtryck vilket inneburit mer begränsade möjligheter. I över hundra är har det förts en politisk kamp som syftat till att inlemma de här grupperna i den samhälleliga gemenskapen och ge dem ett lika värde och bättre möjligheter att göra fria val. Vi har kommit en bra bit på väg men det återstår ett hårt arbete både politiskt och hos...

I den kreativa processen ingår att man ibland kör fast. Då kan kompositören Brian Enos och konstnären Peter Schmidts kreativa kortlek Obliqiue Strategies vara hjäpsam. Du drar ett kort och du får möjlighet att närma dig problemet från ett oväntat håll. Här kommer två exempel Vad skulle din närmaste vän göra? Upptäck dina formler och överge dem . Här hittar ni samtliga texter på kortleken. Alla fem upplagorna presenteras. Och här kan ni läsa om tankarna bakom.

På dörren till mitt tonårsrum hängde de här raderna, lika relevanta då som nu. Till dessa ord brukade jag i arla morgonstund göra yoga-övningen Solhälsningen. Se här . En bättre start på dagen än så här har jag svårt att föreställa mig. Igår är som en dröm, imorgon som en hägring. Tag vara på den dag som är - så lyder hälsningen vid soluppgången. Kalidasa

På annandag jul hade jag förr som tradition att gå och se Ingmar Bergmans episka verk Fanny och Alexander . Det blev fem magiska timmar på Hagabion i Göteborg. En av de starkaste scenerna i filmen är när juden Isak Jacobi, spelad av Erland Josephsson, läser en text ur en liten men tjock bok. Scenen utstrålar en underlig närvaro. I starka bilder målas en berättelse upp om kulturens aldrig sinande kraft såsom jag tolkar den. När vi har det som svårast finns det alltid någon ur vårt rika kulturarv att identifiera oss med, någon med liknande erfarenheter. Där kan vi alla finna tröst, dricka oss otörstiga och få nya krafter att möta livet igen. När vi kommer in i handlingen befinner sig en yngling och en äldre man i en skog. De har tillsammans med andra människor vandrat längs en oändligt landsväg där solens eld bränner från morgon till kväll. Men kvällen speglar sitt sitt klara öga i skogens skymning. Vattnet sorlar outtröttligt, det strömmar genom skogarna, det blir till bäckar, floder oc...

Här skrev jag om morgonsidor som är en betydelsefull del av Julia Camerons filosofi kring kreativitet. Den andra hörnstenen är vad hon kallar konstnärstäffen . De står i ett ömsesidigt förhållande till varandra. Om morgonsidorna är radiosändaren så är konstnärsträffen mottagaren. Under morgonsidorna så delger du dig själv ditt missnöje, dina drömmar och det du hoppas på. Under konstnärsträffen tar du emot insikter, inspiration och vägledning. Den resulterar inte sällan i att lösningar på problem formuleras och att du fyllar på kreativa reserver som du kan utnyttja i ditt konstnärliga arbete. Konstnärsträffen är en tidsrymd, kanske två timmar i veckan, där du bestämmer träff med konstnären inom dig. Den är ett tillfälle att ge ditt kreativa jag näring. Den är en tid för lek som du bokar i förväg. Konstnären inom dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den, skriver Cameron. Du ska inte ta med någon annan än dig själv och din inre konstnär. Hon räknar upp följ...

All samhällelig förändring startar genom sociala interaktioner. Vi möts, gillar eller ogillar varandra och skapar relationer. Massor av sådana möten varje dag utgör basen i ett samhälle. Nyckeln till en hållbar utveckling är att skapa fler meningsfulla möten mellan människor. Möten som kan ersätta planslös shopping, tröstkonsumtion och ogenomtänkta inköp. Och som kan skapa livliga diskussioner och genomtänkta beslut. Så skriver Johanna Ståhl, tidskriften Caminos chefredaktör. Camino - inspiration för smartare livsstil är ett visionärt magasin till bredden fylld av goda exempel på individer, företag och organistioner som alla jobbar för ett hållbart samhälle i bred bemärkelse. När man läser tidskriften får man uppfattningen att en ljusnande framtid redan här. Det finns så många positiva krafter runt omkring oss. Camino har verkligen blivit ett forum och en brännpunkt där en mängd meningsfulla möten äger rum med fokus på en bättre värld. Med den fräscha designen och det moderna upplägg...

Allt vad vi säger och gör påverkar det fortsatta skeendet genom tillvaron. Varje litet steg i rätt riktning är storartat och gör mig mycket glad och hoppfull inför framtiden. Vi påverkar fler än vi tror genom vårt sätt att leva och vara. Trots våra fel och brister kan vi alla göra något, om aldrig så litet, för att jorden ska bli en bättre plats att bo på. Författaren och kosmopoliten Sverre Holmsen skriver: I varje människoöde ingår den globala historien. I varje skopa havsvatten finns droppar från varje hav. I varje ögonblick rör sig alla tider. Vi är alla släkt. Vi är alla krafter i ett sammanhängande nät av orsak och verkan. Vi är alla individuellt och globalt medansvariga genom tankar, ord och handlingar.

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här . I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla som jag beskrivit här . En annan gren är goda relationer . Författarna skriver att få saker kan göra ett liv så bra som goda relationer samtidigt som dåliga relationer kan förpesta det mesta i våra liv. Om våra relationer skänker oss mening, glädje och frid i vardagen behöver vi inte kompensera med prestationer och tröstkonsumtion. Ibland kan vi stöta på personer som är ett socialt fenomen, personer som fungerar utmärkt tillsammans med andra människor oavsett sammanhang. De har antagligen en så god självkänsla att de inte behöver hävda sig utan kan koncentrera sig på samspelet. De har en grundad och accepterad identitet. Fladdriga identiteter är svårare att känna närhet till. Det är lättare att relatera till ett berg än dimma , skriver författarna. För att förbättra en parrelation som gått i stå föreslår författarna ett två-sam-tal ....

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra, är det av synnerlig vikt att man reser bort från det hela för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet och tyda de hemliga lagars som härskar över vårt liv. Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar vid tillvarons gränser, en andlig spion, en utpost i ingen mans land! Ur dikten Enslingen på Salamis av Hjalmar Gullberg

Tre musiker i en studio och en i en kyrka. Året är 1976 och Yes-albumet Going For The One spelas in i Schweiz. Alan White på trummor, Chris Squire på bas, Stewe Howe på gitarr och Rick Wakeman på kyrkorgel. Låten heter Parallels. På inspelningen saknas Jon Andersons sång, stämsången och Stewe Howes sologitarr. Ett utdrag ur texten: It’s the beginning of a new love inside. Could be an ever opening flower. No hesitation when we’re all about To build a shining tower. No explanations, need to work it out. You know we’ve got the power. Vilken energi, spelglädje och intensitet, vilket samspel! Musikerna spelar sig in i himlen i ett extatiskt lyckorus. De lyser om dem och v ulkaniska krafter väller fram ur deras instrument. Gång efter annan har jag återvänt till den här låten genom åren. Varje gång har en stor dos positiv energi sköljt över mig. Mörka stunder har blivit betydligt ljusare. Låten signalerar att allt är möjligt. Om ni vill lätta från marken se och hör här .

Frivillig Enkelhet är en översättning av det amerikanska livsstilsbegreppet "Voluntary Simplicity". Frivillig Enkelhet handlar först och främst om att själv ta ställning till frågor om hur man vill leva sitt liv och inte följa strömmen. Vi säger ofta att vi har ont om tid. Men på den punkten råder det rättvisa, vi alla har resten av livet kvar. Om vi upplever att vi har ont om tid så beror det nog på att vi har tryckt in för mycket, och kanske även fel saker, på varje 24 timmarspass. Att konfronteras med idealen i Frivillig Enkelhet kan fungera som ett hjälpmedel för att utforma det liv som man längtar efter att leva. Frivillig Enkelhet är ingen formel att leva efter, men följande fyra ideal beskriver väl vad det handlar om: - materiell enkelhet - god gemenskap - göra det man älskar att göra - leva i nuet. Texten ovan är hämtad från hemsidan där man kan läsa mer om Frivillig enkelhet.

Jag tror på den fria viljan. Så som jag ser det hänger graden av fri vilja samman med hur medvetna vi är om vad som format oss som individer. Det handlar om barndom, kön, socialgrupp, etnicitet med mera. Ju större medvetenhet vi har om dessa faktorer desto större handlingsutrymme får vi, desto större är chansen att vi överskrider våra förutsättningar, desto lättare gör vi de val som är bra för oss och andra. Många gånger har det varit främlingen, någon som kommer från en annan miljö än jag, som utmanat det jag tagit för självklart och på så sätt öppnat mina ögon. Andra gånger har det varit fråga om en medveten kartläggning av mitt förflutna för att försöka se de mönster som jag tagit över. Om vi inte medvetandegör oss själva är risken stor att vi begår samma misstag gång på gång. Och då är vår fria vilja mer beskuren. Även om vi är medvetna om vad som format oss så är det nog ofta så att vi ändå delvis går vidare i gamla fotspår för vi behöver ju alla känna tillhörighet någonstans. Det...

I den kreativa processen ingår ofta slumpen som en vital del. Om vi är öppna för slumpen, det vill säga till saker som råkar komma i vår väg, kan våra projekt ta oanade vändningar. Ibland används begreppet serendipitet för en innovation som är ett resultatet av slump tillsammans med uppmärksamhet och kombinationsförmåga. Här kommer två citat: En upptäckt sägs vara en slump som möter ett förberett sinne. Albert Szent-Gyorgyi Slumpen är alltid mäktig. Ha ständigt kroken ute; i den damm du minst anar det, kommer det att finnas en fisk. Ovidius

En augustikväll paddlar en vän och jag ut mot västlig horisont. Havet krusas och i vindlä bakom örnarna klyver vi himlens dubbelbild. Vi rör oss i ett labyrintiskt system av öar i Kärringöfjorden. Ute på havet går det gammal dyning som får de respektingivande bränningarna att fräsa av skum. Så småningom slår vi upp vårt tält på Vallerö med sina perfekta små strandängar. Och strax efter skymningen vandrar vi upp till toppen av ön där en stenkummel står. Dess svarta silhuett avtecknar sig mot den oranga himlen och den vida horisonten. En och annan fyr syns blinka. Dagen därpå bränner solen och vi rör oss över det stora blå. Jag tänker på Tomas Tranströmers rader: Den som färdas hela dagen i öppen båt över de glittrande fjärdarna ska somna till sist inne i en blå lampa medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset . För kajakpaddlaren öppnar sig ett annat Bohuslän än för seglaren. Det låga perspektivet gör att skärgården ser mycket större ut och kajakens smidighet att komma in öve...

Den brasilianske författaren Paulo Coelho skriver i sin debutbok Pilgrimsresan om en vandring längs den mytompunna pilgrimsleden vars mål är Santiago de Compostela i Spanien. Saga och verklighet blandas på ett mustigt sätt. Camino de Santiago bildar en fond för Coelhos livsfilosofi som kortfattat går ut på att meningen och det extraordinära alltid återfinns i det enkla. Den handlar också mycket om att våga förverkliga sina drömmar. I boken följer författaren mästaren Petrus som tilldelar honom en serie uppgifter under vandringen som får honom att upptäcka denna enkelhetens filosofi. Colheo skriver: När du gör en rutinmässig sak på ett annorlunda sätt vis låter du en ny människa växa inom dig. Nedan är ett exempel på en övning i den andan. HASTIGHETENS ÖVNING Gå hälften så fort som du brukar under tjugo minuter. Fäst dig vid alla detaljer, människor och miljöer som omger dig. Den bästa tiden för övningen är efter lunch. Upprepa övningen i sju dagar.

Det står en glasvas och lyser i vårt köksfönster, gul av sol och sommar. För vart år fylls den på med nya små snäckor. Hela familjen, små som stora, är engagerad i insamlingsarbetet, så meditativt och okomplicerat. Det utgör en välbehövlig paus i det framrusande och oöverblickbara vardagslivet. Vasen står där hela året och minner om Nordkoster, denna lycksalighetens ö, som blivit vårt årliga sommarnöje. Den lilla gula trubbiga strandsnäckan Littorina obtusata är ett exotiskt inslag i den svenska faunan, precis som kungsfiskaren i luften och blågyltan i havet. De verkar höra tropikerna till och deras prunkande färgerna framstår som än starkare i den skandinaviska naturen. Om denna tradition lever vidare inom familjen ser jag i framtiden damejeanner till bredden fyllda av gyllene snäckor.

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig. Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup. Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i...

Jag tror inte jag har läst något mer klokt om tvåsamhetens villkor än raderna nedan. De rymmer en stor visdom. Låt det finnas rymd i er samvaro. Och låt himlens vindar dansa mellan er. Älska varandra, men gör inte kärleken till en; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Giv varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam. Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga Ur Profeten av Khalil Gibran

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här . I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla . Författarna skiljer mellan begreppen självförtroende och självkänsla. Det förra handlar om att tro sig klara av saker. Det senare handlar om att vara nöjd med den man är. Ens självkänsla har goda förutsättningar att vara bra om man känner till och uppskattar sina goda sidor och accepterar sina brister, menar författarna. Då man är tolerant mot sina brister har man också lättare att möta andra människor med tolerens och då ökar ens chanser att man får uppleva kärlek i livet. Om man vet vem man är och vågar stå för det är det lättare att gå sin egen väg och då ökar ens vardagsmakt. I boken finns många tips på hur man kan bättra på sin självkänsla. Ett sätt är att göra en lista på sina goda egenskaper och sedan försöka njuta av dem. Man kan också skriva en lista på de egenskaper man vill utveckla. För varje förbättringspunkt kan man ...

I Swåps musik möter den keltiska folkmusiktraditionen den svenska. Det tydliga släktskapet förenar, olikheterna berikar. Musikerna kommer både från Sverige och England. Swåp framför den vackraste sommarvisa jag känner till. Det är en traditionell ringdansvisa, nedtecknad av Richard Dybeck 1811 - 1877 i Kölsta-röten i Västmanland. Jag älskar den enkla lite naiva texten. - Och träden de lövas och marken är grön Och varendaste blomma Hon stånder så skön - Lilla fågeln han sjunger med ljuvelig röst - Han är väldigt glader allt uti i sitt bröst - Så prisom vi sommaren fager och fin - sjung om ljuvelig, ljuvelig midsommartid

När jag studerade på Fotohögskolan en gång i världen så upplevde jag att det viktigaste för skolan var att eleverna skulle anamma de senaste rörelserna inom konsten. Vårt värde mättes i hur hög grad vi anpassade oss till dessa och nåde den som gick sina egna vägar. På den tiden upplevde postmodernismen sin peak. Visst var det jättevikigt att eleverna blev uppdaterade vad som hände i konstvärlden för att bli en vital del av sin samtid, men det var bara ena sidan av myntet. Något som jag saknade var intresset för oss som personer och skapande individer, vi som på olika sätt skulle spegla denna samtid. Därför var det ett lyckokast när jag fick tag i boken Öka din kreativitet - den artistiska vägen skriven av Julia Cameron . Hela boken går ut på att förlösa den kreativitet som finns inom alla människor och som ofta blockeras av diverse hämmande föreställningar om oss själva, föreställningar som vi ofta bär med oss från barndomen. Genom en rad övningar i boken ökar vi tilltron till oss sjä...

Jag skriver mig tillbaka i historien, vill försöka greppa hur jag blev jag. Det är en del av ett slags kartläggning av mig själv. Jag vill försöka förstå hur saker och ting hänger ihop, hur både negativa och positiva egenskaper fortplantar sig genom historien, från generation till generation. En större medvetenhet om sig själv och ens ärvda beteenden kan innebära en kursändring i vissa avseenden, tror jag. Med större självinsikt blir fler handlingsalterantiv möjliga. Man kommer, så att säga, överskrida sina förutsättningar och bli mer fri gentemot sitt psykologiska och sociala arv. Men det är förstås en lång väg att gå. Jag skriver nämligen en släktkrönika utifrån vad som finns bevarat i minnet. Den tar sin början tre generationer tillbaka på 1880-talet. Det rör sig inte om så mycket arbete, några intervju- och skrivarkvällar, men ger mängder av spännande perspektiv bakåt. Etnologen i mig vaknar också till liv. Det är intressant att se hur raden av stora samhällsomvandlingar återspegla...

Delar av familjen far norrut, till ljuset, barrskogen och de skira björkdungarna. Invid Klarälvens stilla flöde är det fest dygnet runt. Det spelas i var buske och dansas till långt efter gryningen. Ransäterstämman lockar tusentals till hembygdsgården. Här samlas alla generationer för att lyssna, spela, dansa och umgås. Här finns inga spår av ungdomsfixering och ålderssegregation som vi annars möter i samhället. Äldre spelmän är förebilder för de unga. En yngre spelman har skrivit en låt till sin faster när hon fyllde 80 år. Och på dansgolvet kan det vara 50 år i åldersskillnad. Kvinnor och män bjuder upp lika mycket. Dansen och att vara tillsammans är det centrala. Alla får vara med. Allt är så okomplicerat. Här finns inget av det vanliga spelet mellan könen, vilket inte utesluter att många ändå finner sin livskamrat på stämman. Hoppas bara att fler nysvenskar hittar hit så att de också kan bidra med sin musik och sina traditioner. Det är i ju mötet mellan det inhemska och utländska ...

Konstnärer har förmågan att öppna våra ögon för sådant som de flesta går förbi utan att ta någon notis om. Marcel Proust hade precis som många konstnärer en osedvanlig mottaglighet för olika aspekter av den synliga världen. En skildring av en vacker havtornsbuske kan sträcka sig över flera sidor i hans digra romanbygge På spaning efter en tid som flytt . Här sjunger Proust sparrisens lov i samma bok: jag hade en speciell förkärlek för sparrisen som såg ut som om den doppats i ultramarin och rosa och vars knoppar, fint målade i små stänk av lila och azurblått, genom regnbågsstrimmor av överjordisk kulör småningom övergick i foten, som dock ännu var jordig nedtill. Jag tyckte att dess eteriska färgskiftningar röjde närvaron av ett slags ljuva varelser som roat sig med att förvandla sig till grönsaker och som tvärsigenom sin förklädnad av fast, ätbart kött lär sitt verkliga väsen komma fram i ett valörspel av morgonrodnad, regnbåge och blekblå skymning; och detta deras utsökta väsen kom m...

På ett barnkalas för några månader sedan kom jag i samspråk med en pappa som tänkte i alldeles egna banor. Han berättade bland annat att han den 1 april varje år låste in familjens TV i en garderob och lät den stå där till den sista september. Istället valde familjen göra olika aktiviteter i trädgården eller fara ut med båten på sjön intill huset. Nu har vår familj infört en TV-fri kväll mitt i veckan då vi beger oss ut i parker eller skogar. Vi ägnar oss åt lekar, danser och dramaövningar. Barnen visar vad de lärt sig på dagis och vi föräldrar bidrar med det vi finner i olika böcker. Dessa onsdagar har blivit mycket uppskattade av alla familjemedlemmar. Den TV-fria kvällen förökar sig säkert längre fram. Nu inser jag hur TV:n dränerar oss på tid, energi och verkliga upplevelser.

Mitt på dagen under varma sommarhögtryck uppstår ofta ett underligt fenomen. Många naturskildrare, bl a Gunnar Brusewitz, har erfarit hemlighetsfulla stunder då solen står högst på himlen. Allt liv tycks stanna av och hålla andan. Det råder en kuslig stillhet. I dessa motoriseringens tider blir det dock allt svårare att uppleva middagstimmens tystnad. På mina vandringar i landets mer avlägsna delar kan jag fortfarande förnimma denna gåtfulla timme. Om jag råkar somna vid den här tiden vaknar jag inte sällan upp i vemod över alltings förgänglighet och min egen litenhet i tid och rum. Jag vaknar med ett rop ur oändligheten , som författaren Sverre Holmsen skriver. Detta sker aldrig när jag vaknar vid andra tidpunkter på dygnet.

Jag tycker om att röra mig mellan inre och yttre dimensioner, mellan dröm och verklighet, mellan kultur och natur, mellan stad och land, mellan historia och framtid, mellan lek och allvar, mellan skratt och gråt. Kontraster intresserar mig eftersom det ena blir tydligare genom det andra. Jag tror att man får en mer nyanserad bild av verkligheten om man anlägger så många perspektiv som möjligt på den. Ensidighet skapar lätt intolerans och fanatism, något som skrämmer mig.

Våren har för familjen gått i vattnets tecken, det strömmande, porlande och forsande. Vid ett flertal tillfällen har vi vandrat längs en mycket naturskön å och invid denna vadad runt i ett hav av vit- och blåsippor. Jag läser naturskildringen Bäverbäcken som Albert Viksten skrev 1923. Trots att naturen fungerar som en projektionsyta för den tidens ideal kan man hitta små fina iakttagelser såsom denna: Och vattnet det porlar /.../ i ständigt skiftande melodier, kvävt och klagande om vintern, ystert utmanande, övermodigt fräsande om våren, sömnigt viskande och kluckande i sommarens sol och torka men dystert, inbitet mumlande under höstens regndigra himmel.

Vi människor utvidgar hela tiden vår förståelsehorisont. Vi blickar ut mot universum, vi tittar in i materien och gör ständigt nya upptäckter som genererar nya frågor. Mysterier avslöjas och nya tillkommer. Men kanske är det ändå så att den största av livets gåtor finns inom oss själva, i vårt psyke. Måhända överträffar dess komplexitet både mikro- och makrokosmos! Varje människa är ett mysterium med oanade möjligheter. Tanken svindlar! Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall. - Tomas Tranströmer

Michel de Montaigne , den franske humanistiska filosofen, 1533 - 1592, förespråkade i sina Essayer ett slags skepticism som jag tycker är mycket sympatisk. Enligt Montaigne står tre vägar öppna för den människa som söker kunskap: Var och en som söker något kommer till denna punkt: antingen säger han att han har funnit det eller att det inte går att finna eller att han fortfarande söker det. Hela filosofin kan delas in i dessa tre kategorier. Det första alternativet är dogmatikerna, de som tror att de funnit säker kunskap. Även strukturalister ligger nära det här förhållningsättet. De tror att man kan hitta allmängiltiga sanningar, universella lagar. Det andra alternativet är nihilisterna, de som är övertygade om att människor aldrig kommer att få kunskap om något alls. Kulturelativisterna är en form av nihilister så som jag ser det. Enligt dessa är det endast människans kulturbakgrund som bestämmer vad hon uppfattar som sant eller inte. Montaigne tar avstånd från båda dessa ståndpunkt...

Det är titeln på Erich Fromms tänkvärda bok från 1976 där han summerar mycket av sina tidigare skrifter. I boken ställer han två vitt skilda livsideal mot varandra, att ha eller att vara . De innebär två olika inställningar till jaget och världen. Vissa samhällen lägger huvudvikten vid materiellla ting, andra vid människor, menar Fromm. Ägandets livsform är typisk för Västerlandets industriella samhälle. Fromm skriver: Ägandets livsform innebär att mitt förhållande till världen präglas av min önskan att ha och äga, att göra allt och alla, inkusive mig själv till min egendom. Enligt Fromm borde vårt mål hellre att vara mycket, inte ha mycket. Att vara kräver oberoende, frihet och kritiskt förnuft. Det innebär en levande gemenskap med omvärlden. Däremot innebär ha ägande som tenderar att leda till försvar, våld och agressioner. Fromm citerar en kort dikt ur Goethes Faust som i största enkelhet uttrycker varandets idé: EGENDOM Jag vet att intet tillhör mig utom tanken som oberörd får flö...

Rubriken är hämtad från Tomas Tranströmers i dikt Det öppna fönstret från diktsamlingen Mörkerseende , 1970. Så här års börjar bladen vecklas ut i alla tänkbara nyanser av grönt och det sägs att våra ögon är extra känsliga för just grönt. Förmågan att orientera sig bland alla gröna nyanser var en förutsättning för överlevnad i människans gryning

Våra vilda blommor har ofta mycket vackra poetiska namn, ibland av associativ art. Jag slås av kreativiteten. Det finns också en uppsjö lokala folkliga blomnamn som uppvisar en lika stor uppfinningsrikedom. Dessa namn får mig att se blommorna på nya sett som berikar min naturupplevelse. Här kommer några exempel: Blåsippa vindblomma, leverört, treenighetsört Kabbleka mjölkros, äggblomma, fågelungefötter, bäckblomma, bäckros, skabblomma Akleja duvblomma, älvahandske

Jag tror på ett öppet samhälle där det finns plats för alla grupper och kulturer. I samhällen som accepterar avvikaren och främlingen, där tolerensnivån är hög, skapas ett kreativt och dynamiskt klimat. De blir också varmare och mänskligare samt mindre sårbara. Genom den annorlunda lär vi även känna oss själva bättre. Man talar ofta om den gyllene medelvägen som om denna vore en enda väg mellan bergen och träsken. Men livet är mångfald och det finns tusen gyllene medelvägar och tusen nyttiga avstegsvägar och solen lyser på dem alla . - Harry Martinsson, ur Passad, 1945

Vilken röst, vilken frasering, vilken närvaro, vilken magi, vilka melodier, vilka texter, vilket arrangemang! Folkvisorna Väverskan och Den storste darlighet går rakt in i mitt hjärta och når botten av mitt jag. Lyssna gärna på Esmeralda Moberg här och jag lovar att ni får vara med om något mycket stort.

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt författad av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson . De vill se en samhällsvision som har välbefinnande som kärna snarare än välstånd och välfärd. De senare begreppen är inte tillräckliga mått för att mäta välbefinnande, menar de. Välbefinnande och livskvalitet beskrivs i boken som att ha god självkänsla , goda relationer , givande sysselsättning , tillräcklig ekonomi och lagom livstempo . Om vi lyckas bra i dessa grenar i vardagens femkamp så belönas vi med värden som mening, kärlek, glädje, frid och vardagsmakt. Författarna tycker att all kraft i samhällsutvecklingen ska koncentreras på att förbättra förutsättningarna för välbefinnande. Deras samhällsvision sammanfattas i begreppet hållbart välbefinnande som innefattar ett långsiktigt välbefinnande för alla utan att utarma naturen och andra människor. Jag återkommer med fördjupade inlägg utifrån detta resonemang.

Folke Dahlberg , poet, tecknare och prosaförfattare, vistades under många år i norra Vätterns arkipelag där han bland annat skrev den stilistiskt drivna boken Vättern som utkom 1949. Folke Dahlbergs treenighet var sjön, båten och ön och han beskrev sig själv som sjöluffare "tyst och mjukt, nästan drivande vagabondage i regn". Läs mer om honom här . Nedan beskriver han några av de hägringar som kan uppträda på Vättern: Hägringarna på Vättern är tydligast om vårarna. De uppenbarar sig ofta efter några dagars stiltje, då sjön ligger oljeblank och de skogiga strändernas konturer står som klarast mot en blå rymd och en lika blå sjö. Då vandrar "våroxarna", dimlika vitnader utmed stränderna i stora hjordar mot norr. *** Ibland flyter horsisonterna så nära, att man tycker sig kunna sträcka ut armarna från stranden och känna fingertopparna bakom dem. Masterna på dolda skepp stack som nålar, roddare böjde sig som stormoln och hustak från gömda städer fastnade som flagor un...

Folkdans och annan pardans är häftig för att man kommer en annan människa nära men könsrollerna är av hävd mycket stereotypa. Under programpunkten Dans med rörliga roller på Folkmusikkaféet i Göteborg löses de traditionella könsrollerna upp. Kvinnor har då möjighet att föra, män att följa. Män kan dansa tillsammans likväl som kvinnor, oberoende av om de är heteros eller icke-heteros. Danspubliken får möjlighet att utforska alla dansaspekter utan att begränsas av sitt kön, samtidigt som det är helt i sin ordning att kvinnor och män dansar med varandra i enlighet med traditionen. I allt detta ligger en stor frihet. Folkdansen breddas och alla känner sig välkomna oavsett sexuell läggning. De traditionella danserna förnyas, blommar upp på nytt och lyser vackrare än någonsin. Se Folkmusikkaféets program här .

På 1600- och 1700-talen var det vanligt att adelsungdomar gjorde bildningsresor genom Europa, en så kallad Grand Tour. Den betraktas som en obligatorisk del av utbildningen och var ofta en förutsättning för en karriär i staten. De orter som skulle besökas var noga planerade i förväg. Påbjudna resmål var London, Paris, Rom, Berlin och i vissa fall Aten om ekonomin tillät. När ett nytt borgerskap växte fram under 1700- och 1800-talen tog de över denna tradition från adeln. Jag har ambitionen att göra en modern variant av Grand Tour med mina barn för att få dem att upptäcka mångfalden i den värld vi lever i, både vad gäller naturen och olika kulturella uttryck. Jag försöker ta dem till metropoler, museer, historiska platser, orörd vildmark med mera. Genom detta hoppas jag att de som vuxna kan relatera sig till mer och därigenom få lättare att hitta sin personliga väg genom livet.

Så länge jag minns har jag alltid älskat horisonter och varit nyfiken på vad som döljer sig bakom dem, både bokstavligt och bildligt. Men det fodras mod att våga utmana horisonterna, att byta trygghet mot otrygghet, att riskera förlora sina fördomar... Handtaget till styrpaddeln darrar av iver, paddeln som heter Kautu-ki-te-rangi. Den styr mot en horisont som knappast är skönjbar, mot horisonten som lyftes framför oss, mot horisonten som alltid drar sig tillbaka, mot horisonten som alltid kommer närmare, mot horisonten som alltid föder tvivel, mot horisonten som ingjuter skräck. Horisonten med dold styrka, den aldrig överskridna, aldrig genomträngda... De fallande skyarna ovanför, de rasande sjöarna under oss spärrar den okända väg, som vår farkost måste gå. Traditionell polynesisk sång

Begrepp som välstånd och välfärd används flitigt i den politiska debatten. Välstånd eller levnadsstandard mäts i BNP och anger vårt konsumtionsutrymme. Välfärd mäts med hjälp av en rad icke-ekonomiska indikatorer som hälsa, tillgång till bostad, dagis, läkare och annan social service. Ett tredje begrepp som sällan nämns i debatten är välbefinnande. Välbefinnande eller livskvalitet är en subjektiv upplevelse av hur vi upplever våra liv. Det paradoxala är att medan välståndet och välfärden ökat i Sverige så har välbefinnandet gått ner på de flesta områden sedan 1960-talet. Trots att konsumtionen nästan tredubblats de senaste 50 åren är vi mindre lyckliga, mindre tillfredsställda med våra liv, enligt en rad enkätundersökningar. Internationella undersökningar visar att ekonomisk tillväxt i ett land leder till ökad lycka bland medborgarna men bara upp till en nivå som motsvarar den vi hade på 1960-talet. Sedan upphör detta samband. Om vägar ut ur detta kan man bland annat läsa om i den utm...

Vi åker nedåt, i en fors av snödrev, där det är svårt att orientera sig och hitta marken i det skarpa solljuset. De röda stjärnorna visar oss dock vägen. Tio grader kallt och en frisk vind i ryggen. När vi vänder oss blir vi blåfrusna på en sekund. Här känner vi oss mycket små, skalan och klimatet gör oss ödmjuka inför naturen. Halvväg, efter två timmars tuff skidåkning, dyker äntligen den efterlängtade kojan upp som står ensam på fjället. Där kan vi få en stund nödvändigt skydd mot vind och kyla och inmundiga ostmackor och varm choklad. När vi öppnar dörren ser vi att den ungefär 10 kvm stora kojan är mer än överfull av trötta och hungriga skidåkare. Vi tvekar att stiga på. En äldre väderbiten kvinna utbrister: - Kom in, kom in, i fjällen finns det plats för alla! Det värmer ända in i hjärteroten och jag fylls av postiv energi. Jag blir alltid lika glad när människor i utsatta lägen är generösa och hjälps åt. Sådana omständigheter tar fram det genuint mänskliga i oss: nästankärleken.

Jag fascineras av de vita vinterfjällen. Snön lugnar och utgör en projektionsyta för mina tankar och känslor. Jaget framstår i tydligare relief. Det finns många sorters snö som endast ett tränat öga kan se. Samerna har under århundraden skapat ett stort antal ord för snö. Nedan ett litet urval från den utmärkta boken Snö - en renskötare berättar av Yngve Ryd . Kunskapen kommer från en man vid namn Johan Rassa som ägnat hela sitt liv åt renskötsel i Sarek och Badjelánnda gálav före där skidorna sjunker djupt i lös vintersnö guolldo snöstorm habllek lätt luftig dammsnö jiega is muohta snö njáhtso blöt snö ridne snö i träden ruohkadagá barblåsta fläckar på kalfjället, vindblotta siebla genomblöt snö om våren sjålkkå trampad, hård och slät snö soavlle sjövatten blandat med snö ovanpå isen suohpa snöbro över bäck på sommaren säásj gammal grov lös snö, rinner som grovsalt tjarvva skare tjiegar område där renarna gräver i snön och äter tsievve hård snö som renarna inte gräver igenom vahtsa ...

Foto Martin Olsson Vi tar nattåget norrut, min tonåriga son och jag. Vi stiger av i granskogen och far vidare till fjällbjörkskogen där vi spänner på oss skidor. Med stighudar under skidorna beger vi oss sedan upp på kalfjället där tystnaden är total. Vi samtalar, lapar sol och blickar ut mot oändligheten... Efter hela dagar ute i det vilda tar fjällstationerna mot oss med varm saft och sprakande öppna spisar. Jag slås av alla kontraster i vinterfjällen. Kontraster gör mig mer levande, får mig att uppleva världen tydligare. Kort och gott, de höjer min livskänsla. Här är några motpoler som vi kastas mellan: rörelse - vila vind - vindstilla hunger - mättnad kyla - värme ute - inne obekvämt - bekvämt uppförslut - nedförslut vidder - berg