Fortsätt till huvudinnehåll

Mot himlen

Tre musiker i en studio och en i en kyrka. Året är 1976 och Yes-albumet Going For The One spelas in i Schweiz. Alan White på trummor, Chris Squire på bas, Stewe Howe på gitarr och Rick Wakeman på kyrkorgel. Låten heter Parallels. På inspelningen saknas Jon Andersons sång, stämsången och Stewe Howes sologitarr. Ett utdrag ur texten:

It’s the beginning of a new love inside.
Could be an ever opening flower.
No hesitation when we’re all about
To build a shining tower.
No explanations, need to work it out.
You know we’ve got the power.

Vilken energi, spelglädje och intensitet, vilket samspel! Musikerna spelar sig in i himlen i ett extatiskt lyckorus. De lyser om dem och vulkaniska krafter väller fram ur deras instrument.

Gång efter annan har jag återvänt till den här låten genom åren. Varje gång har en stor dos positiv energi sköljt över mig.
Mörka stunder har blivit betydligt ljusare. Låten signalerar att allt är möjligt.

Om ni vill lätta från marken se och hör här.

Kommentarer

Fredrik sa…
Yes är ett av de få band som nästan konsekvent har låtar med optimistiska texter och budskap. Redan det berättigar dem till en viktig position i rockhistorien.

Min favoritplatta med dem är den troligen ganska utskällda Union från 1991; en platta som kom efter det att alla stämningar och rättegångstvister lagt sig och flera av medlemmarna lade gammalt groll bakom sig och återförenades i studio.

Nåja, de träffades kanske inte så mycket utan gjorde, misstänker jag, en massa pålägg ensamma i olika studios. Spelglädjen på skivan är i mångt och mycket fabricerad och ihoplimmad med hjälp av då avancerade editeringstekniker. Olika låtpartier vältrar sig över varandra i ett kontrollerat kaos jag gillar. Just kontrollerat kaos är vad som ofta fångar mig i vit progressiv rock adresserad övre vit medelklass. Yes, Saga, E.L.P., med flera är band som lyckas leverera detta kontrollerade kaos.

I övrigt vill jag tipsa om DVDn Yes Acoustic; en kort "unplugged"-konsert som sändes över satellit till småbiografer lite var stans i världen och finns till salu. Känslan i den ligger långt från Close to the Edge och Union. Här är det åldrade män med begränsad ork och sansat utspel som lämnar mycket utrymme för åhörarna att andas. För mycket, tycker nog en del, och tycker att det är tråkigt. För gamlingar som gillar unpluggedkonserter är den dock åtminstone tolerabel.
Martin sa…
Fredrik, tack för tipset!

DVD:n "Yes - Symphonic Live" rekommenderas varmt. Där spelar Yes minus Rick Wakeman med en ung och mycket engagerad symfoniorkester som i de episka låtarna som "You and I och "The Gates of Delirium" lyfter gruppen högre än någonsin. Helt fantastiska versioner!
Fredrik sa…
Jag har i alla fall Symphonic Yes, dvs studioversionen av Symphonic, på CD men din live-DVD är säkert ännu trevligare.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…