När jag studerade på Fotohögskolan en gång i världen så upplevde jag att det viktigaste för skolan var att eleverna skulle anamma de senaste rörelserna inom konsten. Vårt värde mättes i hur hög grad vi anpassade oss till dessa och nåde den som gick sina egna vägar. På den tiden upplevde postmodernismen sin peak. Visst var det jättevikigt att eleverna blev uppdaterade vad som hände i konstvärlden för att bli en vital del av sin samtid, men det var bara ena sidan av myntet. Något som jag saknade var intresset för oss som personer och skapande individer, vi som på olika sätt skulle spegla denna samtid.
Därför var det ett lyckokast när jag fick tag i boken Öka din kreativitet - den artistiska vägen skriven av Julia Cameron. Hela boken går ut på att förlösa den kreativitet som finns inom alla människor och som ofta blockeras av diverse hämmande föreställningar om oss själva, föreställningar som vi ofta bär med oss från barndomen. Genom en rad övningar i boken ökar vi tilltron till oss själva som kreativa individer. Ett grundläggande redskap i denna metodik är någon som Cameron kallar morgonsidor. Det går kort ut på att man sätter sig ner med penna och papper och skriver ner allt som faller en in. Man ska inte låta sig påverkas av den inre kritiker som de flesta går och bär på. Det ska gå fort, man ska inte tänka för mycket och inte väga sina ord på guldvåg. Det gäller att släppa fram det kreativa flödet som inte känner några gränser. Inte sällan blir men överraskad av hur många dolda resurser man har.
En annan grundpelare i Camerons metodik är konstnärsträffar, något jag återkommer till senare.
Därför var det ett lyckokast när jag fick tag i boken Öka din kreativitet - den artistiska vägen skriven av Julia Cameron. Hela boken går ut på att förlösa den kreativitet som finns inom alla människor och som ofta blockeras av diverse hämmande föreställningar om oss själva, föreställningar som vi ofta bär med oss från barndomen. Genom en rad övningar i boken ökar vi tilltron till oss själva som kreativa individer. Ett grundläggande redskap i denna metodik är någon som Cameron kallar morgonsidor. Det går kort ut på att man sätter sig ner med penna och papper och skriver ner allt som faller en in. Man ska inte låta sig påverkas av den inre kritiker som de flesta går och bär på. Det ska gå fort, man ska inte tänka för mycket och inte väga sina ord på guldvåg. Det gäller att släppa fram det kreativa flödet som inte känner några gränser. Inte sällan blir men överraskad av hur många dolda resurser man har.
En annan grundpelare i Camerons metodik är konstnärsträffar, något jag återkommer till senare.
Kommentarer
Jag hänvisar till det här blogginlägget i min blogg.
Boken du hänvisar till ska jag verkligen försöka få tag i.
Jag rekommenderar verkligen boken. Den får en att växa över alla breddar. Den ger en en rejäl skjuts framåt.
I vissa stycken är den dock lite väl amerikansk för min smak, men det försöker jag bortse från.