Vilken röst, vilken frasering, vilken närvaro, vilken magi, vilka melodier, vilka texter, vilket arrangemang! Folkvisorna Väverskan och Den storste darlighet går rakt in i mitt hjärta och når botten av mitt jag. Lyssna gärna på Esmeralda Moberg här och jag lovar att ni får vara med om något mycket stort.
Två övningar som jag gjort på arbetet senaste åren har gjort djupa intryck på mig och fått mig att reflektera kring lyssnandet. Den första gick ut på att lyssna på en annan person och låta denna tala till punkt utan att avbryta. Sedan skulle lyssnaren göra en kort sammanfattning av det den andra sagt. Den som talade kände en mycket stor tillfredställelse medan den som lyssnade upplevde det som oerhört arbetsamt. Som lyssnare är det ofta mycket svårt att hålla tillbaka sina associationer och sin korrigeringsreflex när den andre säga något man inte håller med om. Den andra övningen gick ut på att den personen som skulle lyssna höll på med allt möjligt som att pilla med sin frisyr och fingra på prydnadsföremål. När jag skulle prata fick jag bara fram enstaka ord. Det var otroligt frustrerande! Jag upplever att människor förr var bättre på att lyssna. Man använde sig ofta av speciella uttryck när man samtalade med varandra. - Jasså minsann. - Visst. - Är det på det viset? - Åh, säger du de...
Kommentarer