fredag 13 juni 2008

Om att skriva sig tillbaka i historien

Jag skriver mig tillbaka i historien, vill försöka greppa hur jag blev jag. Det är en del av ett slags kartläggning av mig själv. Jag vill försöka förstå hur saker och ting hänger ihop, hur både negativa och positiva egenskaper fortplantar sig genom historien, från generation till generation. En större medvetenhet om sig själv och ens ärvda beteenden kan innebära en kursändring i vissa avseenden, tror jag. Med större självinsikt blir fler handlingsalterantiv möjliga. Man kommer, så att säga, överskrida sina förutsättningar och bli mer fri gentemot sitt psykologiska och sociala arv. Men det är förstås en lång väg att gå.

Jag skriver nämligen en släktkrönika utifrån vad som finns bevarat i minnet. Den tar sin början tre generationer tillbaka på 1880-talet. Det rör sig inte om så mycket arbete, några intervju- och skrivarkvällar, men ger mängder av spännande perspektiv bakåt. Etnologen i mig vaknar också till liv. Det är intressant att se hur raden av stora samhällsomvandlingar återspeglas i de enskilda människoödena. Minsta detalj kan vara mycket talande och peka ut mot en hel tid, en hel värld.

För varje förfader/moder gör jag en levnadsteckning med viktiga milstolpar i deras liv, ett porträtt av deras personliga egenskaper och en lista över föremål som fortfarande finns i familjens ägo. Dessutom försöker jag samla in roliga och intressanta familjehistorier av lite mer kuriosakaraktär.

Jag hoppas att släktkrönikan kommer att bli en uppskattad gåva till mina barn en gång. Vi lever ju i en rotlös tid där det mesta flyter omkring. Släktkrönikan kanske få dem att bottna lite mer. De får något att ta avstamp från. Kansker lägger jag ut delar av släktkrönikan på internet. Det känsliga materialet kommer dock att stanna inom den närmaste familjen. Jag gillar tanken på att de döda kan uppstå, om inte i himlen, så i alla fall på webben. Och att deras avkomma kan tjena lite på dem om de vill.

2 kommentarer:

Lennart Erling sa...

En mycket god idé! Min egen erfarenhet är dock att det kan bli ett vanskligt projekt. Beroende på hur ambitiös man är kan det ta alltifrån mycket tid till all tid man har... Det är inte fåfängt, men det man får ihop är skärvor.

Martin sa...

Det kan definitivt svälla över alla bräddar, men jag har försökt begränsa mig och endast ta med det viktigaste. Sedan har jag mer utförliga anteckningar. Och även om man alltid bara får ihop skärvor i slutändan har jag ändå fått ihop något som någon förhoppningsvis kan finnas ett värde i längre fram. Hela bilden kan jag aldrig omfatta.