Fortsätt till huvudinnehåll

Om att skriva sig tillbaka i historien

Jag skriver mig tillbaka i historien, vill försöka greppa hur jag blev jag. Det är en del av ett slags kartläggning av mig själv. Jag vill försöka förstå hur saker och ting hänger ihop, hur både negativa och positiva egenskaper fortplantar sig genom historien, från generation till generation. En större medvetenhet om sig själv och ens ärvda beteenden kan innebära en kursändring i vissa avseenden, tror jag. Med större självinsikt blir fler handlingsalterantiv möjliga. Man kommer, så att säga, överskrida sina förutsättningar och bli mer fri gentemot sitt psykologiska och sociala arv. Men det är förstås en lång väg att gå.

Jag skriver nämligen en släktkrönika utifrån vad som finns bevarat i minnet. Den tar sin början tre generationer tillbaka på 1880-talet. Det rör sig inte om så mycket arbete, några intervju- och skrivarkvällar, men ger mängder av spännande perspektiv bakåt. Etnologen i mig vaknar också till liv. Det är intressant att se hur raden av stora samhällsomvandlingar återspeglas i de enskilda människoödena. Minsta detalj kan vara mycket talande och peka ut mot en hel tid, en hel värld.

För varje förfader/moder gör jag en levnadsteckning med viktiga milstolpar i deras liv, ett porträtt av deras personliga egenskaper och en lista över föremål som fortfarande finns i familjens ägo. Dessutom försöker jag samla in roliga och intressanta familjehistorier av lite mer kuriosakaraktär.

Jag hoppas att släktkrönikan kommer att bli en uppskattad gåva till mina barn en gång. Vi lever ju i en rotlös tid där det mesta flyter omkring. Släktkrönikan kanske få dem att bottna lite mer. De får något att ta avstamp från. Kansker lägger jag ut delar av släktkrönikan på internet. Det känsliga materialet kommer dock att stanna inom den närmaste familjen. Jag gillar tanken på att de döda kan uppstå, om inte i himlen, så i alla fall på webben. Och att deras avkomma kan tjena lite på dem om de vill.

Kommentarer

En mycket god idé! Min egen erfarenhet är dock att det kan bli ett vanskligt projekt. Beroende på hur ambitiös man är kan det ta alltifrån mycket tid till all tid man har... Det är inte fåfängt, men det man får ihop är skärvor.
Martin sa…
Det kan definitivt svälla över alla bräddar, men jag har försökt begränsa mig och endast ta med det viktigaste. Sedan har jag mer utförliga anteckningar. Och även om man alltid bara får ihop skärvor i slutändan har jag ändå fått ihop något som någon förhoppningsvis kan finnas ett värde i längre fram. Hela bilden kan jag aldrig omfatta.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…