Fortsätt till huvudinnehåll

Platser dit ingen nytta når

När vi tänker på staden ser vi ofta framför oss dess centrala delar med butiker, bostäder och maktcentra. De är noga planerade och de syns överallt på fotografier, från turistbroschyrer till företagens årsredovisningar. Vår bild av staden formas genom dessa. De här platserna kallar jag stadens framsidor, men staden har också andra sidor, nästintill osynliga.

Leta efter platser dit ingen nytta når. Uttjänta, de bruna. Som parken, där solrosorna tagit över. De som blommar höga, sköna bara för sin egen skull. Platser för ett möte där allt är röst, där allt är öppet öra.
Katarina Frostensson

Mellan vägar, under broar, längs öde kajer, i övergivna industriomrpden, på gammal jordbruksmark utvecklar sig livet vildvuxet och oplanerat. Här finner vi stadens baksidor. Här ligger tomter i ett slags träda och väntar på att exploateras. Vatten, grönska, förfallna skjul, gamla industrilokaler och sönderrostade järnvägsspår smälter samman till en nytt helt med starka surrealistiska inslag, Här uppstår hittills okända biotoper med en ny ekologi. Resultatet blir något som varken går att beskriva i kulturella eller biologiska termer, något som ligger utanför all kontroll. De här ingemanslanden bidrar inte till stadens täthet men rymmer ett slags andlig potential. En del forskare beskriver dem som icke-platser i motsatsen till platser där människor är förankrade i aktiviteter, minnen och biografier. I negationens form säger baksidorna något om stadens framsidor, vad som döljer sig bakom kulisserna, det som inte visas upp i officiella sammanhang.

Kommentarer

Ilahinoor sa…
:) Så sant. Det är vackert på ett helt annat vis. Oslipat. Oväntat för mig denna dag då jag såg fram emot grön skog och nypon men istället hamnade på stadens sömnigaste bakgator. Kontrast till fullo.

lägger till dig på bloglovin nu oxå, schysst o få mail när nytt kommer. Fortsätt sprida dina vackra ordsammansättningar!

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…