Fortsätt till huvudinnehåll

I varje skopa havsvatten

Allt vad vi säger och gör påverkar det fortsatta skeendet genom tillvaron. Varje litet steg i rätt riktning är storartat och gör mig mycket glad och hoppfull inför framtiden. Vi påverkar fler än vi tror genom vårt sätt att leva och vara. Trots våra fel och brister kan vi alla göra något, om aldrig så litet, för att jorden ska bli en bättre plats att bo på. Författaren och kosmopoliten Sverre Holmsen skriver:

I varje människoöde ingår den globala historien.
I varje skopa havsvatten finns droppar från varje hav.
I varje ögonblick rör sig alla tider.
Vi är alla släkt.
Vi är alla krafter i ett sammanhängande nät av orsak och verkan.
Vi är alla individuellt och globalt medansvariga genom tankar, ord och handlingar.

Kommentarer

Jag försöker göra små steg i rätt riktning, i synnerhet för min familj. Mig själv lyckas jag sämre med (men så är det väl för de flesta som inte är narcissister).

Tyvärr är det också så att varje litet steg i fel riktning påverkar oss själva och varandra. Därför finns det mycket elände i världen.

Men det är bra att vara glad och hoppfull. Sådant är i sig goda steg i rätta riktningar.
Anonym sa…
Genom åren har jag gått många steg i fel rikting, men när jag någon gång känner att jag är på rätt väg (det kan röra sig om något pyttelitet) så blir jag sporrad att gå vidare. Och det är viktigt att hålla kvar den känslan, tror jag. Sedan är det ofta det första steget som är tyngst...
Ack, ja...den som kunde hålla kvar önskade känslor...

Även om jag inte kan just det, kan minnet av en känslas tillstånd kanske återskapa en liknande känsla som kan vara användbar nästa gång det är dags att ta ett litet viktigt steg.

Lika bra att jag gör det med en gång...
Anonym sa…
Nyckeln till ett gott liv än nog att försöka hålla kvar den positiva känsla vi får efter att ha gjort något som vi känner stolthet inför. Men inget är så svårt. Är det någon som har några tips? Sedan återfaller säkert alla människor i negativa tankar då och då, tror jag. Det är väl en del i utvecklingsprocessen. Förhoppningsvis rör vi oss i det långa loppet mer i positiva än i negativa spriraler.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman