Fortsätt till huvudinnehåll

Possibilismen och pluralismen

Den norska filosofiprofessorn Arne Naess är en förgrundsgestalt inom ekosofin. I sin senaste bok Livsfilosofi så beskriver han två grundhållningar som är centrala i hans filosofi. Jag känner stor sympati för dem.

Possibilismen Den går ut på att framtiden är total öppen och bjuder på alla möjligheter. Vad som helst kan hända när som helst, skriver han.

Pluralismen Den framhäver hur viktigt det är att använda flera perspektiv för att belysa en sak eller en situation.

Kommentarer

Monica sa…
Jag går, som du kanske sett på min blogg, en distanskurs i ekofilosofi (f d ekosofi) och det finns m y c k e t läsvärd litteratur som rör sig i detta härad. Vill du ha tips? Arne Naess är nog en av dem som är lättast att ta till sig men även andra är högst läsvärda.
Martin sa…
Skicka gärna ett inlägg med boktips rörande ekosofin.

Var själv med på ett tvådagarsseminarium i Ransäter ang ekosofi när jag gick på kulturvetarlinjen i Karlstad på 80-talet. Pontus Örtendahl var samtalsledare.

Det var för övrigt du som inspirerade mig att läsa Naess senaste bok. Ett stort tack! Har tidigare tittat lite förstrött i andra böcker av honom.
veralus sa…
Nu var det ett tag sedan jag tittade in här. Hoppas du mår väl.
/Elin på tåget
Monica sa…
Ha ha kul, Pontus is still going strong. Han är kursledare för min Ekofilosofikurs! Han skall egentligen gå i pension snart men han tänker tydligen inte gå med på det... Jag ska faktiskt till just Ransäter nästa helg med kursen.

Mina favoritböcker hittills:
Myten om framsteget - Georg Henrik von Wright
Vägledning för vilseförda - E F Schumacher
...där världen blir till - Elisabet Hermodsson
Och så Naess förstås.

De brukar finnas på bibblan, kolla får du se!
Martin sa…
Monica, tack så hemskt mycket för boktipsen.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…