Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Ett omätligt moln kring ett högt berg

På annandag jul hade jag förr som tradition att gå och se Ingmar Bergmans episka film Fanny och Alexander. Det blev fem magiska timmar på Hagabion i Göteborg. En av de starkaste scenerna i filmen är när juden Isak Jacobi, spelad av Erland Josephsson, läser en text ur en liten men tjock bok. Scenen utstrålar en underlig närvaro.
I starka bilder målas en berättelse upp om kulturens aldrig sinande kraft såsom jag tolkar den. När vi har det som svårast finns det alltid något ur vårt rika kulturarv att identifiera oss med, någon med liknande erfarenheter. I detta kan vi alla finna tröst, dricka oss otörstiga och få nya krafter att möta livet igen.
När vi kommer in i handlingen befinner sig en yngling och en äldre man i en skog. De har tillsammans med andra människor vandrat längs en oändligt landsväg där solens eld bränner från morgon till kväll.

Men kvällen speglar sitt sitt klara öga i skogens skymning. Vattnet sorlar outtröttligt, det strömmar genom skogarna, det blir till bäckar, floder o…
Nya inlägg

Gör dina medmänniskor till prisman

I boken Tillsammans tar Anna Kåver och Åsa Nilsonne upp ett fundamentalt tema, hur vi på bästa sätt kan fungera tillsammans med våra medmänniskor. Författarna ger oss konkreta råd och tillhandahåller några vardagliga övningar.
Det krävs tid och närvaro att upptäcka andra. Det gäller att lyssna, fråga, utforska och göra det på ett öppethjärtigt sätt, menar författarna. Om vi ska få syn på det rika och komplexa hos våra medmänniskor behöver vi öppna våra ögon och se dem ur flera olika perspektiv. Författarna låter ett prisma fungera som en bild för detta.

Föreställ att du vrider på ett prisma med många fasetter som bryter ljuset så att gnistrande färger uppstår.Gör samma sätt i möten, gör dina medmänniskor till prisman, vrid och vänd på dem så att du ser helheten. Leta aktivt efter hela färgspelet och låt dig överraskas. Alla sidor är lika viktiga, även de som för tillfället ligger i skugga och de som du inte tycker är särskilt vackra. Det finns ingenting som en människa tänker, känner, …

Djupekologins sju principer

1972 myntade den norska filosofen Arne Naess (1912-2009) begreppet djupekologi som han ställer mot grundekologi för att karaktärisera två hållningar inom miljörörelsen som närmar miljöproblemen på olika nivåer, vilket också påverkar vilka åtgärder som sätts in. Han gör följande distinktion:
Den grundekologiska rörelsen har bara två syften: bekämpa utsläpp och bekämpa exploateringen av naturresurser. Syftena ses som separerade från mer omfattande problem som berör livsstil, ekonomiska system, maktstrukturer och olikheter mellan och inom länder.
Den djupekologiska rörelsen har samma huvudsyften som den grunda rörelsen, men tolkar dem inom en vidare och djupare ram. Realiserandet av dessa innebär en livsstilsförändring bland majoriteten av jordens befolkning. En sådan förändring kan inte genomföras utan reformer som får konsekvenser för alla aspekter av det mänskliga livet
Den djupekologiska rörelsen har varit oerhört inflytelserik. Den har varit en viktig impulsgivare till den gröna rörels…

Aktivt hopp - Work that Reconnects

Härbeskrev jag tre berättelsen som uppstått som olika svar på vår tids stora kriser. De var hämtade från boken Active Hope – How to Face the Mess We are in Without Going Crazy av Joanna Macy och Chris Johnstone. Författarna har även utvecklat en metodik som går under namnet Work that Reconnects som består av en serie övningar som i slutändan syftar till att skapa ett aktivt hopp om att en annan värld är möjlig och att vi alla på olika sätt kan bidra till dess tillkomst. Joanna Macy beskriver metodiken här: 
Huvudsyftet med Work that Reconnected är att hjälpa människor att lägga märke till och uppleva sina naturliga band till varandra och till de systemiska och självläkande krafterna i livets väv så att de blir stimulerade och motiverade att ta en aktiv roll i skapandet av en hållbar civilisation. 

Man kan se Works that Reconnected som en spiral som beskriver en resa genom fyra på varandra följande steg:  (1) Tacksamhet  (2)Hedra smärtan   (3) Se med nya ögon  (4) Gå vidare
Dessa fyra steg st…

Inbördes hjälp istället för inbördes kamp

Pjotr Kropotkin (1842-1921), en rysk furste, naturforskare, geograf, agitator, revolutionär och anarkist, hävdade att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.

I likhet med Jean-Jacques Rousseau ser Kropotkin naturtillståndet som något i huvudsak gott, vilket präglas av en hög moralisk standard. Thomas Hobbes representerar deras absoluta motsats i det att han ser naturtillståndet som ett ”allas krig mot alla”. Människan är, enligt honom, till sin natur egoistisk och inriktad på överlevnad, samma ideal som kom att råda inom marknadskapitalismen. Detta drag finns även hos Charles Darwin i hans tal om ”kampen för tillvaron.” Både Darwin och Kropotkin tar sin utgångspunkt i biologin, men kommer till olika slutsatser. För Kropotkin präglas naturtillståndet av inbördes hjälp, men inte enbart. Det är dock ett framgångskoncept. 
De djurarter där individens kamp har reducerats mest och utövningen av inbördes hjälp har utvecklats längst är alltid de talrikaste…

Passionskoden

Att leva starkt och mycket, famna livet i hela dess höjd, bredd och djup, är att leva passionerat. Ett helhjärtat leverne, när vi lever öppet och nyfiket, då vi säger Ja till livets mångfald, får oss att transcendera, överskrida våra gränser. Det tar oss till på mentala rum där vi aldrig tidigare varit. Livet är i sanning ett spännande äventyr! 

I boken Passionskoden presenterar Eva Sanner sexton olika förslag på hur vi kan leva mer passionerat utan att skada oss själva, andra och den planet vi bebor. 
(1) Njut av att vara människa (2) Lev kroppen lycklig (3) Tro inte på dina tankar (4) Bli vän med dina känslor (5) Våga vara du (6) Finn din flock (7) Lev i nuet (8) Var nyfiken (9) Gör det du är rädd för (10) Släpp kontrollen (11) Gör det du blir glad av (12) Ge till andra (13) Tacka för allt (14) Använd din tid (15) Bryt ditt beroende (16) Du är många

Inre kunskap

I boken De samiska vandringsrösten - jag är kunskapen återkommer den samiska kulturarbetaren Laila Spik till begreppet inre kunskap som kan beskrivas som ett intuitivt känslomässigt förhållningssätt till världen.
Så länge man upplever livet bara genom sinnenas dagsperspektiv - på ytan - är man blind. Man behöver förvärva mörkerseende för att få verklig kunskap.
Laila berättar att hennes föräldrar gav henne kunskap om tillvarons andra, osynliga sida, där skuggan men också den verkliga visheten finns.
Denna inre kunskap, ett uttryck för hjärtats intelligens, uppnår man i stillhet, tystnad, ensamhet, i drömmen, när man är i sin kropp och tar god tid på sig, genom att känna in och lyssna av med ett öppet sinne, något vi förlorat i vår normalitetskultur som endast präglas av dagsperspektivet, av hjärnans intelligens, av ett yttre kunskapssökande där rationalitet och effektivitet är ledord. Laila och samerna har en speciell relation till natten och vintermörkret.
Natten är mjuk som renkalvens …