Det är titeln på Erich Fromms tänkvärda bok från 1976 där han summerar mycket av sina tidigare skrifter. I boken ställer han två vitt skilda livsideal mot varandra, att ha eller att vara. De innebär två olika inställningar till jaget och världen. Vissa samhällen lägger huvudvikten vid materiellla ting, andra vid människor, menar Fromm. Ägandets livsform är typisk för Västerlandets industriella samhälle. Fromm skriver: Ägandets livsform innebär att mitt förhållande till världen präglas av min önskan att ha och äga, att göra allt och alla, inkusive mig själv till min egendom.
Enligt Fromm borde vårt mål hellre att vara mycket, inte ha mycket. Att vara kräver oberoende, frihet och kritiskt förnuft. Det innebär en levande gemenskap med omvärlden. Däremot innebär ha ägande som tenderar att leda till försvar, våld och agressioner. Fromm citerar en kort dikt ur Goethes Faust som i största enkelhet uttrycker varandets idé:
Enligt Fromm borde vårt mål hellre att vara mycket, inte ha mycket. Att vara kräver oberoende, frihet och kritiskt förnuft. Det innebär en levande gemenskap med omvärlden. Däremot innebär ha ägande som tenderar att leda till försvar, våld och agressioner. Fromm citerar en kort dikt ur Goethes Faust som i största enkelhet uttrycker varandets idé:
EGENDOM
Jag vet att intet tillhör mig
utom tanken som oberörd
får flöda fram ur själen,
och varje levande ögonblick,
ett givmilt öde låter mig
få njuta i mitt inre.
Kommentarer