söndag 7 december 2008

Att förlora stranden ur sikte

Jag tror att en del av kreativitetens förutsättningar är att släppa taget, att lämna våra invanda hjulspår, att öppna oss för kaoset, för det som ligger utanför vår kontroll. För att vi ska våga ta detta steg är det bra om vi kan tillåta oss att göra missag.

Ta bort något överflödigt i ditt liv. Bryt en vana. Gör något som får dig att bli osäker. Piero Ferrucci Livet krymper eller växer i proportion till ens mod. Anaïs Nin För att leva ett kreativt liv måste vi göra oss av med rädslan att ha fel. Joseph Chilton Tearce Man upptäcker inga nya länder om man inte är beredd att förlora stranden ur sikte under mycket lång tid. André Gide



6 kommentarer:

Malin sa...

Rubriken är ett slag i magen, jag är mitt i denna process som jag hoppas varar hela livet. Med en sjömans längtan i mina ådror är jag utkastad på fullständigtokänt vatten.

Martin sa...

Ett förtydligande: ibland behöver vi inte sträva efter att förlora stranden ut sikte. Många gånger tvingar oss livets omständigheter att göra det.

Malin sa...

Det var det jag menade. Men jag kan skapa en mening i det, ta tillvara den fria tanke som föds i det nya. Det kan jag välja.

Harry Martinsson skrev; Att verkligen leva är att våga välja sina vyer mer än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.

Martin sa...

Malin, tack för reflektionen och Martinsson-citatet! Det får jag fundera vidare på. Jag står själv just nu inför mitt livs kanske svåraste utmaning...och den är icke-självvald.

Mitt inlägg ”Att förlora stranden ut sikte” syftade främst på den konstnärliga processen, att inte bara ta säkra kort och måla som man alltid gjort, utan istället våga följa sina impulser, ta vara på slumpen eller medvetet göra saker på ett nytt sätt. Kanske att använda en ny teknik. Kort sagt att våga släppa kontrollen och inte vara rädd för att misslyckas Allt det här, tror jag, göder kreativiteten. Så fungerar iallafall jag.

Men visst, den konstnärliga processen är ofta intimt sammankopplad med livet i övrigt.

Hanneles paradis sa...

Vem bryr sej, om jag gör fel....

Martin sa...

Hanneles paradis: Vår egen domare som tyvärr alltför ofta sitter på vår axel och trycker ner oss på alla möjliga sätt. Det gäller kanske inte alla men här talar jag av egen erfarenhet. Tack för din fråga som fick med att tänka till.