Fortsätt till huvudinnehåll

Att förlora stranden ur sikte

Jag tror att en del av kreativitetens förutsättningar är att släppa taget, att lämna våra invanda hjulspår, att öppna oss för kaoset, för det som ligger utanför vår kontroll. För att vi ska våga ta detta steg är det bra om vi kan tillåta oss att göra missag.

Ta bort något överflödigt i ditt liv. Bryt en vana. Gör något som får dig att bli osäker. Piero Ferrucci Livet krymper eller växer i proportion till ens mod. Anaïs Nin För att leva ett kreativt liv måste vi göra oss av med rädslan att ha fel. Joseph Chilton Tearce Man upptäcker inga nya länder om man inte är beredd att förlora stranden ur sikte under mycket lång tid. André Gide



Kommentarer

Malin sa…
Rubriken är ett slag i magen, jag är mitt i denna process som jag hoppas varar hela livet. Med en sjömans längtan i mina ådror är jag utkastad på fullständigtokänt vatten.
Martin sa…
Ett förtydligande: ibland behöver vi inte sträva efter att förlora stranden ut sikte. Många gånger tvingar oss livets omständigheter att göra det.
Malin sa…
Det var det jag menade. Men jag kan skapa en mening i det, ta tillvara den fria tanke som föds i det nya. Det kan jag välja.

Harry Martinsson skrev; Att verkligen leva är att våga välja sina vyer mer än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.
Martin sa…
Malin, tack för reflektionen och Martinsson-citatet! Det får jag fundera vidare på. Jag står själv just nu inför mitt livs kanske svåraste utmaning...och den är icke-självvald.

Mitt inlägg ”Att förlora stranden ut sikte” syftade främst på den konstnärliga processen, att inte bara ta säkra kort och måla som man alltid gjort, utan istället våga följa sina impulser, ta vara på slumpen eller medvetet göra saker på ett nytt sätt. Kanske att använda en ny teknik. Kort sagt att våga släppa kontrollen och inte vara rädd för att misslyckas Allt det här, tror jag, göder kreativiteten. Så fungerar iallafall jag.

Men visst, den konstnärliga processen är ofta intimt sammankopplad med livet i övrigt.
Vem bryr sej, om jag gör fel....
Martin sa…
Hanneles paradis: Vår egen domare som tyvärr alltför ofta sitter på vår axel och trycker ner oss på alla möjliga sätt. Det gäller kanske inte alla men här talar jag av egen erfarenhet. Tack för din fråga som fick med att tänka till.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…