onsdag 9 april 2008

Horisonterna

Så länge jag minns har jag alltid älskat horisonter och varit nyfiken på vad som döljer sig bakom dem, både bokstavligt och bildligt. Men det fodras mod att våga utmana horisonterna, att byta trygghet mot otrygghet, att riskera förlora sina fördomar...

Handtaget till styrpaddeln darrar av iver,
paddeln som heter Kautu-ki-te-rangi.
Den styr mot en horisont som knappast är skönjbar,
mot horisonten som lyftes framför oss,
mot horisonten som alltid drar sig tillbaka,
mot horisonten som alltid kommer närmare,
mot horisonten som alltid föder tvivel,
mot horisonten som ingjuter skräck.
Horisonten med dold styrka,
den aldrig överskridna, aldrig genomträngda...
De fallande skyarna ovanför,
de rasande sjöarna under oss
spärrar den okända väg,
som vår farkost måste gå.


Traditionell polynesisk sång

2 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Å, vad fin den var.
Den skall jag spara på min lap.

Både kajaken och horisonten är min cigarr.

Martin sa...

Vad roligt att du kommenterar ett så gammalt inlägg, men temat är ju tidlöst. Dikten är hämtad från Sverre Holmsens bok "Globen runt".