Fortsätt till huvudinnehåll

Hastighetens övning

Den brasilianske författaren Paulo Coelho skriver i sin debutbok Pilgrimsresan om en vandring längs den mytompunna pilgrimsleden vars mål är Santiago de Compostela i Spanien. Saga och verklighet blandas på ett mustigt sätt. Camino de Santiago bildar en fond för Coelhos livsfilosofi som kortfattat går ut på att meningen och det extraordinära alltid återfinns i det enkla. Den handlar också mycket om att våga förverkliga sina drömmar. I boken följer författaren mästaren Petrus som tilldelar honom en serie uppgifter under vandringen som får honom att upptäcka denna enkelhetens filosofi. Colheo skriver: När du gör en rutinmässig sak på ett annorlunda sätt vis låter du en ny människa växa inom dig. Nedan är ett exempel på en övning i den andan.

HASTIGHETENS ÖVNING
Gå hälften så fort som du brukar under
tjugo minuter. Fäst dig vid alla detaljer,
människor och miljöer som omger dig.
Den bästa tiden för övningen är efter
lunch.
Upprepa övningen i sju dagar.

Kommentarer

"När du gör en rutinmässig sak på ett annorlunda sätt vis låter du en ny människa växa inom dig"

-- Detta är sant i dubbel mening. Att ofta göra sådana saker hjälper hjärnan att hålla sig i trim. Hjärnan "lär" sig på så vis nya saker och nybildade neuroner och nya synapskopplingar som rent fysikaliskt blir följden av ändrade rutinmönster reducerar risken att drabbas av demensåkommor i högre ålder.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman