Jag tycker om att röra mig mellan inre och yttre dimensioner, mellan dröm och verklighet, mellan kultur och natur, mellan stad och land, mellan historia och framtid, mellan lek och allvar, mellan skratt och gråt. Kontraster intresserar mig eftersom det ena blir tydligare genom det andra. Jag tror att man får en mer nyanserad bild av verkligheten om man anlägger så många perspektiv som möjligt på den. Ensidighet skapar lätt intolerans och fanatism, något som skrämmer mig.
Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
Kommentarer