Egil Holmsen ger i sin bronsåldersroman Solblot en vacker bild av tidens gång och hur både jaget och världen är stadd i ständig förändring.
Allt är nytt under solen.
Det som hände igår kan likna vid det som sker idag men innebörden är en annan. Nya ting har blandat sig med det gamla och för sent skall vi märka att allt därigenom blivit förändrat.
Solhjulet rullar, men det vänder aldrig åter. Nya strålar från det vi kallade solen träffar en ny jord med nya människor som inte förstår sitt jag av igår.
De är inte de.
Bilderna i ögat kan inte jämföras med de gamla i huvudet ty de gamla har fått sällsamma drag. De gäckas med oss och får nya halsar, som trollen får. Där det förr satt ett blad sitter nu en hand som villigt ger plats åt ett öga eller en lindorm. Och först då vi vi minns av en tillfällighet förstår vi hur mycket vi glömt.
Allt är nytt under solen.
Det som hände igår kan likna vid det som sker idag men innebörden är en annan. Nya ting har blandat sig med det gamla och för sent skall vi märka att allt därigenom blivit förändrat.
Solhjulet rullar, men det vänder aldrig åter. Nya strålar från det vi kallade solen träffar en ny jord med nya människor som inte förstår sitt jag av igår.
De är inte de.
Bilderna i ögat kan inte jämföras med de gamla i huvudet ty de gamla har fått sällsamma drag. De gäckas med oss och får nya halsar, som trollen får. Där det förr satt ett blad sitter nu en hand som villigt ger plats åt ett öga eller en lindorm. Och först då vi vi minns av en tillfällighet förstår vi hur mycket vi glömt.
Kommentarer
Ha det gott!