Fortsätt till huvudinnehåll

Genusgympa

Min äldsta flicka har under hösten börjat i förskoleklass. Varje vecka kommer ett fylligt veckobrev med vad som hänt under den gångna veckan och vad som kommer hända veckan därpå. I fredags kunde vi läsa följande:

Nästa vecka drar vi igång med genusgympa där pojkarna kommer att få börja med att dansa lite balett med X. Ska bli mycket spännande (Trikåer är inget måste).

Härligt! Det kallar jag ett offensivt genusarbete. En stor eloge till skolans personal.

Kommentarer

Ja det är ett väldigt bra initiativ.
Samtidigt tänker jag att det är tråkigt att barn redan i sexårsåldern ska vara så låsta i sina könsroller, att man som pedagog behöver ha ett genustänkande. Det r vi föräldrar som låst barnen i dessa roller tror jag.
Det finns undersökningar som visar att föräldrar behandlar sina spädbarn olika utifrån kön, pratar med ljusare röst till sina flickor, säger till pojkarna att de ser tuffa ut etc.
Här måste vi nog arbeta mycket med oss själva. Inte minst med kroppspråk med det icke verbala som vi gör då vi ramar in våra barn i allt för snäva fack.
Martin sa…
Inger, tack för din kommentar:

Jag tror att vi alla har ett gemensamt ansvar som föräldrar och pedagoger i förskola och skola att uppfostra våra barn till självständiga individer oavsett om de låg under ett rosa eller ett blått täcke på BB. Därutöver har alla leksaksproducenter/butiker, klädbutiker samt alla barnprogramproducenter också ett stort ansvar. Vi behöver alla dra åt samma håll annars tror jag tyvärr risken är stor att vi som föräldrar inte kommer särkilt långt i våra ambitioner, men vi har absolut ett delansvar. Ju fler föräldrar som är medvetna om genusfrågor desto bästtre. Då kan vi förutom att tillämpa det i vardagen även ställa högre krav på skolan, media och företag.
Monica sa…
Uj uj, det finns mycket att göra på genusfronten. Ibland inbillar vi oss att vi är jämnställda men ack... Vi är bara så vana att vi inte ser det. Men, det är i alla fall skönt att höra att det finns en vilja.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…