Fortsätt till huvudinnehåll

Folkmusikens lov

Delar av familjen far norrut, till ljuset, barrskogen och de skira björkdungarna. Invid Klarälvens stilla flöde är det fest dygnet runt. Det spelas i var buske och dansas till långt efter gryningen. Ransäterstämman lockar tusentals till hembygdsgården. Här samlas alla generationer för att lyssna, spela, dansa och umgås. Här finns inga spår av ungdomsfixering och ålderssegregation som vi annars möter i samhället. Äldre spelmän är förebilder för de unga. En yngre spelman har skrivit en låt till sin faster när hon fyllde 80 år. Och på dansgolvet kan det vara 50 år i åldersskillnad. Kvinnor och män bjuder upp lika mycket. Dansen och att vara tillsammans är det centrala. Alla får vara med. Allt är så okomplicerat. Här finns inget av det vanliga spelet mellan könen, vilket inte utesluter att många ändå finner sin livskamrat på stämman.

Hoppas bara att fler nysvenskar hittar hit så att de också kan bidra med sin musik och sina traditioner. Det är i ju mötet mellan det inhemska och utländska som all folkmusik har sina rötter. Tänk till exempel på namnen på vanliga svenska danser såsom polska, schottis och engelska.

Vi har ett fantastiskt kulturarv av traditionell dans och musik i Sverige precis som i alla andra länder. I centrum står det omfångsrika bokverket Svenska låtar. Begeppet svensk folkmusik föddes under nationalismens dagar men är ingen relevant term. Ofta är folkmusiken mer lokalt än nationellt färgad. Dessutom känner den inga nationsgränser. I Tornedalen har musiken finska drag, i Skåne danska och i Västsverige norska och engelska.

Återväxten av nya spelmän och gruppkonstellationer är hög och medelåldern på stämman är runt 30 - 40 år. Och många nya musikaliska uttryck hörs på konserterna. Det bådar gott inför framtiden.

Vi tar med oss ljuset, värmen och den positiva atmosfären hem samt många starka upplevelser från dansgolvet och konsertlokalerna. Urkraften i folkmusiken har sköljt över oss. Vi har tankat på livgivande energi för ett bra tag framåt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…