Fortsätt till huvudinnehåll

Goda relationer

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här. I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla som jag beskrivit här. En annan gren är goda relationer.

Författarna skriver att få saker kan göra ett liv så bra som goda relationer samtidigt som dåliga relationer kan förpesta det mesta i våra liv. Om våra relationer skänker oss mening, glädje och frid i vardagen behöver vi inte kompensera med prestationer och tröstkonsumtion.

Ibland kan vi stöta på personer som är ett socialt fenomen, personer som fungerar utmärkt tillsammans med andra människor oavsett sammanhang. De har antagligen en så god självkänsla att de inte behöver hävda sig utan kan koncentrera sig på samspelet. De har en grundad och accepterad identitet. Fladdriga identiteter är svårare att känna närhet till. Det är lättare att relatera till ett berg än dimma, skriver författarna.

För att förbättra en parrelation som gått i stå föreslår författarna ett två-sam-tal. Det går ut på att en parterna tar upp ett problem. Den som lyssnar får inte avbryta, kommentera eller på annat sätt visa att det som sägs är fel eller dumt. Personen pratar på tills den säger att det är färdig. Sedan byter man roller. Genom den här metoden undviker man missförstånd som det ofta blir när vi avbryter varandra.

Min partner och jag har även gjort en variant på två-sam-tal då vi även upprepar vad den andre har sagt. Ett nästa steg är att var och en sätter sig ner och funderar ut några tänkbara lösningar på problemet. Sedan jämför vi lösningsförslagen och försöker enas kring några lösningar. Det har varit mycket konstruktivt.

Författarna har även tips för hur vi kan utveckla gemenskaper som vi ingår i. Känns gemenskapen förutsägbar kan man till exempel introducera nya spännande samtalsämnen när man träffas. Sedan kan man pröva att bygga gemenskaper med människor som man inte tycks ha så mycket gemensamt med eller till och med känner motstånd mot.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag tror att rädsla kan göra att goda relationer inte utvecklas.
Jag tror att när vi törs vara oss själva på riktigt då kan sanna ärliga och goda reltioner uppstå.
När man tillexempel i ett arbetslag måste hålla inne med vem man är så blir det svårt.

Vi måste våga lyssna på oss själva och andra och se oss som vi verkligen är.
Jag bara önskar att jag verkligen visste vem jag var på riktigt. Ibland känner jag mig som en själ à la Lacan; en människas identitet är inte mer fast än vad en rökpelare mellan några speglar är. Vad som återstår är att uttrycka en approximation av vem man är som man får göra så sann inför sig själv som man kan. Men alltid denna oro att man är oärlig inför sig själv och att man håller på att gå än mer vilse.
Anonym sa…
Instämmer Inger.
Utan att vara någon expert så tror jag att individen och arbetsgruppen interagerar med varandra. En trygg arbetsgrupp skapar trygga medarbetare och vice versa. Jag tror att ett förändringsarbete på en arbetsplats, som fungerar dåligt, antingen kan börja med den enskilde medarbetaren eller i hela arbetsgruppen eller helst samtidigt, varför inte på en organisationsdag.
Anonym sa…
Tack Fredrik för dina reflektioner.
Att skapa en god självkänsla och en stark identitet är en livslång utmaning för de flesta av oss så som jag ser det. Det är nog ett mycket litet fåtal som har detta med sig från början. Huvudsaken är att man är medveten att dessa faktorer spelar roll för våra relationer. Jag tror att vi har allt att vinna på att utveckla vår självkänsla och identitet. Jag har själv en oändlig lång väg att gå... På bloggen försöker jag med hjälp av litteraturen erbjuda ett smörgåsbord av inspirerande redskap för mig själv. Förhoppningsvis kan de även inspirera andra.
Ja Martin, jag tror nog att många blir inspirerade av ditt smörgåsbord!

Den muterade clairvoyanta varelsen i Arnold Schwarzeneggers film Total Recall tröstar Arnolds vilsne rollkaraktär som är en man utan pålitligt minne (och på grund av detta en man utan en tydlig identitet). När "Arnold" förtvivlat undrar vem han är, säger mutanten "Du är vad du gör" (eller ungefär You are your actions).

Detta kan vara en trösterik tanke att ta till sig. Känner man sig osäker på vilken identitet man är eller huruvida den är stadd i förändring (och i så fall åt vilket håll den rör sig) eller inte, kan något så påtagligt som ens handlingar vara en indikator på vem man är. Vad man då behöver är en guide, inre eller yttre, som visar en vägen. Det kan till exempel vara vilken skrift som helst som man väljer att ta till sig och som visar hur man bör leva. När man har skapat sig en historia av handlingar har man också delvis skapat sin identitet.

Har man nått så pass långt, blir det nog enklare att söka vidare i sina sinnen efter ens sanna identitet, så det kan vara en början för dem som vill ha en början.
Anonym sa…
Vår identitet formas nog mycket av hur andra avarar på våra handlingar och hur vi svarar på andras handlingar. Det är ett växelspel som jag ser det. Vår identitet är hela tiden stadd i förvandling, men har vi byggt upp en grundtrygghet eller ett god självkänsla behöver vi varken förminska eller förstora oss i relation till andra. Vi kan umgås på en jämlik nivå och fler goda relationer skapas. Det är kanske en utopi, men jag tycker iallafall det är eftersträvnadsvärt. Jag är bara i början på en mycket lång vandring...

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman