Fortsätt till huvudinnehåll

Konsten att lyssna Del I

Två övningar som jag gjort på arbetet senaste åren har gjort djupa intryck på mig och fått mig att reflektera kring lyssnandet.

Den första gick ut på att lyssna på en annan person och låta denna tala till punkt utan att avbryta. Sedan skulle lyssnaren göra en kort sammanfattning av det den andra sagt. Den som talade kände en mycket stor tillfredställelse medan den som lyssnade upplevde det som oerhört arbetsamt. Som lyssnare är det ofta mycket svårt att hålla tillbaka sina associationer och sin korrigeringsreflex när den andre säga något man inte håller med om.

Den andra övningen gick ut på att den personen som skulle lyssna höll på med allt möjligt som att pilla med sin frisyr och fingra på prydnadsföremål. När jag skulle prata fick jag bara fram enstaka ord. Det var otroligt frustrerande!

Jag upplever att människor förr var bättre på att lyssna. Man använde sig ofta av speciella uttryck när man samtalade med varandra.
- Jasså minsann.
- Visst.
- Är det på det viset?
- Åh, säger du det.
- Så sant, så sant.
Om jag bemöts med sådana ord blir jag motiverad att fortsätta min berättelse. Där tror jag vi moderna människor har tappat något.

Jag funderar på vad som utmärker ett socialt fenomen. Konsten att lyssna och att vara närvarande i den andres berättelse är nog en viktig del, tror jag.

Kommentarer

Maria sa…
Idag och imorgon experimenterar jag med att lyssna så mkt som möjligt när andra talar, och att hålla igen truten - tänk så svårt det är!
Björn sa…
Fint intro. Jag känner igen mig i det du beskriver och har stött på det i sammanhang där vi kallat det för Djuplyssning. Att lyssna på djupet, att vara tillåtande är verkligen frigörande.

Jag tror att grunden för en god kommunikation är lyssnandet. Så självklart och ändå så svårt.

Är är en länk till ett eget inlägg om djuplyssning
http://bjorneriksson.se/?tag=djuplyssning
Anonym sa…
Ja, det där är verkligen intressant.
Det är en konst att lyssna på varandra, att verkligen lyssna, och bekräfta till den andra personen att man hört vad som sagts.
Ja, kanske människor var bättre på att lyssna förr..
För sådana små ord som du skrev om här betyder ju mycket när en person berättar om något.
Bekräftelse på att den som lyssnar verkligen hör vad man säger.
Intressant ämne du tog upp.
Ha det så gott
Monica sa…
Jo, nog är det så. Men det kan vara tusan så svårt att hålla klaffen när man borde... Väl värt att bli medveten om och träna på!
Hej Martin!
Surfade runt lite och hittade till dej. Det är jag glad att jag gjorde! Du skriver mycket bra och tänkvärt. Ska ta mej tid att läsa ordentligt. Såg att du har min blogg i din blogglista. Trevligt!
På återséende.
Anonym sa…
Roligt med så många reaktioner.
Maria och Monica: Att lyssna behöver vi nog lite till mans träna på.
Inger Maryissa: Jag tror att alla människor har ett grundläggande behov av att bli sedda och bekräftade. Vi blir till som personer genom ett ömsesidigt speglande. Och här spelar lyssnandet en central roll, tror jag.
Björn: Då vet jag vem du är. Tack för fin dikt om Djuplyssning. Vilket talande ord!
Ulrika Gabriel: Tack så mycket! Jag har nyligen upptäckt din inspirerande blogg.
Malin sa…
Åter igen en bra text. Det är härligt att varje inlägg du skriver säger något så viktigt. Jag har sista tiden övar mig på att lyssna bättre, efterhand som vi lär oss ett nytt språk i familjen (teckenspråk) tvingas vi till en ny sorts närvaro. Det är både intressant och inspirerande att läsa din blogg.
Anonym sa…
Malin, tack för dina ord. Att lyssna mer aktivt är något jag bara nosat på än så länge. Ofta har jag en tendens att tänka för mycket på vad jag själv ska säga i ett samtal. Det fodras daglig övning att bli en god lyssnare, tror jag.
Marica sa…
Hej !

Jag surfade runt lite och hittade hit via Maria. Lyssna tror jag att man gör med hela sin kropp och med hela sitt varande. Sen lyssnar man inte heller bara till de sagda orden utan även till den andres kropp och varande. Ibland kan människor känna sig lite friskare eller lite helare om de kan uppleva att de har blivit bekräftade och lyssnade till trots att de går ut igen utan någon som helst fysisk lättnad.Lyssnande kan vara helande=) Ha det gott =)
Anonym sa…
Tack Pain is just weakness leaving your body för kloka ord. Jag tror också att lyssnandet går bortom det verbala, något jag återkommer till vid ett senare tillfälle. Och sedan hänger säkert psyke och soma mer intimt samman än vi ofta tror.
S o F sa…
Hej Martin!

Tack för besöket hos mig! Läser och ser att vi är inne på samma spår.

"Inga tankar är nya tankar" var det väl nån som sa.
Ibland kan man ju känna sig ensam i en viss sorts situation i Livet, men det är man ju aldrig egentligen. Det bara känns så.
Och tankarna man tänker är inga unika tankar utan har tänkts och tänks av så många samtidigt.

Ha det gott!
Anonym sa…
S o F: Det känns förströstansfullt att man aldrig behöver känna sig ensam med sina tankar.

I kulturvärlden och bloggosfären kan man ofta hitta någon som delar ens tankar och erfarenheter.
Synnove sa…
Hej på Dig, vilken uttrycksfull och intressant blogg du har, jag är ny i denna världen, jag har alltid tyckt om att skriva så jag tänkte ta första steget och börja här med att reflektera över närvaron med att lyssna på andra människor. Jag lyssnar mycket och aktivt, får ofta förtroende, små och stora i vardagen och livet, jag tror det är viktigt att återge det människan berättar i ditt möte vid nästa träff också, jag har märkt att du får positiv respons i att om du minns det ni pratade om "mellan raderna" vad som var viktigt just då i det ögonblicket så får du ett givande och ömsesidigt utbyte. Jag menar att varje möte kan vara så oerhört givande om man själv vill och är uppmärksam på det som sker, ibland krävs det så lite för att se en annan människa. En omtänksam fråga om det som var, är eller inte är. Alla behöver vi bli sedda, var och en på sitt vis...det är fascinerande och svårt.
Synövve: Tackar allra hjärtligast! Vad bra för dina medmänniskor att du är en aktiv lyssnare. Och visst uppskattar man människor som följer upp vad man pratade om senast.
Välkommen in i den fascinerande bloggosfären! Jag ska kolla in din blogg nu.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,