Två övningar som jag gjort på arbetet senaste åren har gjort djupa intryck på mig och fått mig att reflektera kring lyssnandet.
Den första gick ut på att lyssna på en annan person och låta denna tala till punkt utan att avbryta. Sedan skulle lyssnaren göra en kort sammanfattning av det den andra sagt. Den som talade kände en mycket stor tillfredställelse medan den som lyssnade upplevde det som oerhört arbetsamt. Som lyssnare är det ofta mycket svårt att hålla tillbaka sina associationer och sin korrigeringsreflex när den andre säga något man inte håller med om.
Den andra övningen gick ut på att den personen som skulle lyssna höll på med allt möjligt som att pilla med sin frisyr och fingra på prydnadsföremål. När jag skulle prata fick jag bara fram enstaka ord. Det var otroligt frustrerande!
Jag upplever att människor förr var bättre på att lyssna. Man använde sig ofta av speciella uttryck när man samtalade med varandra.
- Jasså minsann.
- Visst.
- Är det på det viset?
- Åh, säger du det.
- Så sant, så sant.
Om jag bemöts med sådana ord blir jag motiverad att fortsätta min berättelse. Där tror jag vi moderna människor har tappat något.
Jag funderar på vad som utmärker ett socialt fenomen. Konsten att lyssna och att vara närvarande i den andres berättelse är nog en viktig del, tror jag.
Den första gick ut på att lyssna på en annan person och låta denna tala till punkt utan att avbryta. Sedan skulle lyssnaren göra en kort sammanfattning av det den andra sagt. Den som talade kände en mycket stor tillfredställelse medan den som lyssnade upplevde det som oerhört arbetsamt. Som lyssnare är det ofta mycket svårt att hålla tillbaka sina associationer och sin korrigeringsreflex när den andre säga något man inte håller med om.
Den andra övningen gick ut på att den personen som skulle lyssna höll på med allt möjligt som att pilla med sin frisyr och fingra på prydnadsföremål. När jag skulle prata fick jag bara fram enstaka ord. Det var otroligt frustrerande!
Jag upplever att människor förr var bättre på att lyssna. Man använde sig ofta av speciella uttryck när man samtalade med varandra.
- Jasså minsann.
- Visst.
- Är det på det viset?
- Åh, säger du det.
- Så sant, så sant.
Om jag bemöts med sådana ord blir jag motiverad att fortsätta min berättelse. Där tror jag vi moderna människor har tappat något.
Jag funderar på vad som utmärker ett socialt fenomen. Konsten att lyssna och att vara närvarande i den andres berättelse är nog en viktig del, tror jag.
Kommentarer
Jag tror att grunden för en god kommunikation är lyssnandet. Så självklart och ändå så svårt.
Är är en länk till ett eget inlägg om djuplyssning
http://bjorneriksson.se/?tag=djuplyssning
Det är en konst att lyssna på varandra, att verkligen lyssna, och bekräfta till den andra personen att man hört vad som sagts.
Ja, kanske människor var bättre på att lyssna förr..
För sådana små ord som du skrev om här betyder ju mycket när en person berättar om något.
Bekräftelse på att den som lyssnar verkligen hör vad man säger.
Intressant ämne du tog upp.
Ha det så gott
Surfade runt lite och hittade till dej. Det är jag glad att jag gjorde! Du skriver mycket bra och tänkvärt. Ska ta mej tid att läsa ordentligt. Såg att du har min blogg i din blogglista. Trevligt!
På återséende.
Maria och Monica: Att lyssna behöver vi nog lite till mans träna på.
Inger Maryissa: Jag tror att alla människor har ett grundläggande behov av att bli sedda och bekräftade. Vi blir till som personer genom ett ömsesidigt speglande. Och här spelar lyssnandet en central roll, tror jag.
Björn: Då vet jag vem du är. Tack för fin dikt om Djuplyssning. Vilket talande ord!
Ulrika Gabriel: Tack så mycket! Jag har nyligen upptäckt din inspirerande blogg.
Jag surfade runt lite och hittade hit via Maria. Lyssna tror jag att man gör med hela sin kropp och med hela sitt varande. Sen lyssnar man inte heller bara till de sagda orden utan även till den andres kropp och varande. Ibland kan människor känna sig lite friskare eller lite helare om de kan uppleva att de har blivit bekräftade och lyssnade till trots att de går ut igen utan någon som helst fysisk lättnad.Lyssnande kan vara helande=) Ha det gott =)
Tack för besöket hos mig! Läser och ser att vi är inne på samma spår.
"Inga tankar är nya tankar" var det väl nån som sa.
Ibland kan man ju känna sig ensam i en viss sorts situation i Livet, men det är man ju aldrig egentligen. Det bara känns så.
Och tankarna man tänker är inga unika tankar utan har tänkts och tänks av så många samtidigt.
Ha det gott!
I kulturvärlden och bloggosfären kan man ofta hitta någon som delar ens tankar och erfarenheter.
Välkommen in i den fascinerande bloggosfären! Jag ska kolla in din blogg nu.