Fortsätt till huvudinnehåll

Possibilismen och pluralismen

Den norska filosofiprofessorn Arne Naess är en förgrundsgestalt inom ekosofin. I sin senaste bok Livsfilosofi så beskriver han två grundhållningar som är centrala i hans filosofi. Jag känner stor sympati för dem.

Possibilismen Den går ut på att framtiden är total öppen och bjuder på alla möjligheter. Vad som helst kan hända när som helst, skriver han.

Pluralismen Den framhäver hur viktigt det är att använda flera perspektiv för att belysa en sak eller en situation.
Etiketter:

Kommentarer

Monica sa…
Jag går, som du kanske sett på min blogg, en distanskurs i ekofilosofi (f d ekosofi) och det finns m y c k e t läsvärd litteratur som rör sig i detta härad. Vill du ha tips? Arne Naess är nog en av dem som är lättast att ta till sig men även andra är högst läsvärda.
20 november 2008 kl. 02:28
Anonym sa…
Skicka gärna ett inlägg med boktips rörande ekosofin.

Var själv med på ett tvådagarsseminarium i Ransäter ang ekosofi när jag gick på kulturvetarlinjen i Karlstad på 80-talet. Pontus Örtendahl var samtalsledare.

Det var för övrigt du som inspirerade mig att läsa Naess senaste bok. Ett stort tack! Har tidigare tittat lite förstrött i andra böcker av honom.
20 november 2008 kl. 06:49
Anonym sa…
Nu var det ett tag sedan jag tittade in här. Hoppas du mår väl.
/Elin på tåget
21 november 2008 kl. 13:38
Monica sa…
Ha ha kul, Pontus is still going strong. Han är kursledare för min Ekofilosofikurs! Han skall egentligen gå i pension snart men han tänker tydligen inte gå med på det... Jag ska faktiskt till just Ransäter nästa helg med kursen.

Mina favoritböcker hittills:
Myten om framsteget - Georg Henrik von Wright
Vägledning för vilseförda - E F Schumacher
...där världen blir till - Elisabet Hermodsson
Och så Naess förstås.

De brukar finnas på bibblan, kolla får du se!
23 november 2008 kl. 10:59
Anonym sa…
Monica, tack så hemskt mycket för boktipsen.
24 november 2008 kl. 00:54
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå
Skicka en kommentar
Läs mer

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,
Skicka en kommentar
Läs mer

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
6 kommentarer
Läs mer