Fortsätt till huvudinnehåll

Myblock - en revolution i det tysta

Det pågår en revolution i det tysta. Än så länge i en blygsam skala men när den får lite mer fart kommer den nog få en stor betydelse tror jag. Myblock heter den och är främst ett redskap att kommunicera med människor där du bor.

Myblock har skapats av tre småbarnspappor i Göteborg med en stark vision om att både livet och världen blir bättre om man lär känna flera människor där man bor. På en karta kan man lätt se vad de andra Myblock-medlemmarna bor.

Här är fördelarna:
  • Hitta och kontakta människor runt där du bor
  • Lägg upp efterlysningar, aktiviteter, eller köpes och säljes i kvarteret
  • Starta och delta i grupper kring olika intressen och aktiviteter

Här kan du registrera sig utan kostnad.

Genom Myblock tror jag vi kan stärka våra lokalsamhällen på gräsrotsnivå och skapa mer levande boendemiljöer med en mängd sociala nätverk och verksamheter. Det kan till exempel röra sig om odlingslotter, trädgårdar, hantverkslokaler, reperationsrum, bokcaféer, möteslokaler, närbutiker, kulturhus, fest- och danslokaler, bytesringar, utlåningscentraler av prylar som man kan dela på

Allt det här bidrar till att skapa socialt händelserika områden. Ensamheten minskar och uppväxtmiljöerna för våra barn blir mycket rikare.

Kommentarer

Men vilken bra idé! Tänk att använda tekniken - som skulle kunna göra oss mer och mer isolerade och oberoende av varandra precis tvärtom. Så att vi istället och med hjälp av den knyter nya kontakter och får nya vänner där vi bor. Genialt!
Björn sa…
Yes!
Det ska jag verkligen kolla in, eller upp, eller hur man nu kollar saker.

/Björn
Anonym sa…
Ulrika Gabriel:
Myblock går stick i stäv med hur vi än så länge använt internat. Vi behöver dock bli fler.
Björn: Det gör du rätt i. Du kommer ej att bli besviken.
Lolitalotta sa…
Det här är jag helt med på. Precis vad vi behöver!
Filosofia sa…
Tack för tipset!!! Det är ju suveränt, vilket bra nätverk :-)Ska försöka sprida kunskap om detta. Kan jag kopiera texten du skrivit o lägga in här på min blogg? /Sofia

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,