Fortsätt till huvudinnehåll

TV-fritt

På ett barnkalas för några månader sedan kom jag i samspråk med en pappa som tänkte i alldeles egna banor. Han berättade bland annat att han den 1 april varje år låste in familjens TV i en garderob och lät den stå där till den sista september. Istället valde familjen göra olika aktiviteter i trädgården eller fara ut med båten på sjön intill huset.

Nu har vår familj infört en TV-fri kväll mitt i veckan då vi beger oss ut i parker eller skogar. Vi ägnar oss åt lekar, danser och dramaövningar. Barnen visar vad de lärt sig på dagis och vi föräldrar bidrar med det vi finner i olika böcker. Dessa onsdagar har blivit mycket uppskattade av alla familjemedlemmar. Den TV-fria kvällen förökar sig säkert längre fram. Nu inser jag hur TV:n dränerar oss på tid, energi och verkliga upplevelser.

Kommentarer

Johan sa…
Under ett längre renoveringsprojekt hade vi bara en liten TV, för att kunna se på film då och då. Renoveringsprojektet tog all tid och ett gammalt hus blev fint igen.

När vi fick flytta in i vårt hus kom vi på att vi vant oss av med TV:n. Den fick stå i ett litet rum på övervåningen. Barna brukar kolla Bolibompa på den, men annars föredrar de att vara där vi är. På nedervåningen, i köket och vardagsrummet. SJälva kollar vi ungefär lika mycket på TV nu som under renoveringen.

Poängen är att om man ställer TV:n centralt i husets mest sociala del, så kommer den att stå på och dra tid och energi. Ställer man undan den i ett halvmysigt kyffe, blir det mer behovsprövat.

Vår TV-dos blir alltså liten, mycket mindre än de flestas, och det är bara bra. Man kunde nog skippa TV:n, men ibland, när man själv väljer det är det skönt att dega framför den också.
Anonym sa…
Tack för kloka tips! Får fundera om vi har något lämpligt kyffe.
Anonym sa…
Det är en jättebra ide med tv fri kväll eller period.
Just nu tittar barnen för mycket på teve. Och det stjäl tid för kreativare verksamhet.
Det här inlägget inspirerar mig till att ha tv fri kväll eller kanske till och med period.
Anonym sa…
Roligt att inlägget inspirerar! Det har varit mycket prat om Köpstopp senaste tiden. Se t ex bloggen Köpstopp som jag länkar till. Nu är kanske tiden mogen för att på allvar även diskutera TV-stopp för en kortare eller längre period.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,