Fortsätt till huvudinnehåll

Omställningsnätverket

Inom Omställningsnätverket, som är en del av internationella Transition Network, försöker man tänka globalt och agera lokalt. Man arbetar för att hitta lokala lösningar på vår tids två stora utmaningar, peak oil(=oljetoppen) och klimatförändringarna.

Det handlar om en yttre omställning, att stärka lokalsamhället för att minska vårt transportbehov och därmed vårt fossilberoende som bidrar till klimatförändringarna. Att ställa om till lokal energi- och livsmedelsproduktion är centralt. I detta arbete gäller det att erövra både gammal och ny kunskap. Allt bygger på människors lust och engagemang. Man vill uppmuntra till att så många lokala omställningsinitiativ som möjligt kommer till stånd. Man försöker jobba för saker, inte emot.  

Det handlar också om en inre omställning, en förändring av våra värderingar och vår världsbild, som är nödvändig om vi ska kunna genomföra den yttre omställningen, ett perspektiv som inte varit så starkt i den traditionella miljörörelsen. Det behövs också nya visioner om framtiden, nya berättelser om vad ett gott liv bortom oljetoppen kan innebära. Och det behöver inte bli ett sämre samhälle utan förhoppningsvis ett bättre med högre livskvalitet.

Omställningsnätverket i Sverige administreras nationellt av Omställningsnätverket och finns representerad i en rad kommuner. Sök gärna på Facebook!  


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman