Min community-vision

För drygt ett år sedan så skapade vi en grupp som vi kallar Trädets cirkelcommunity. Alla i gruppen längtar efter att skapa ett boendekollektiv på landsbygden där såväl den sociala, ekologisk, ekonomiska som andliga/existentiella aspekterna i tillvaron beaktas. Inför uppstarten fick jag några frågor av en vän. Svaren blev visionen nedan. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna, men huvuddragen i visionen är fortfarande lika aktuella för egen del. Nästa steg är att knåda samman den till en gemensam vision för alla i gruppen.

Vad längtar du efter?

Att skapa ett sammanhang där hela jag får möjlighet att växa och blomstra, min hjärna, mitt hjärta och min kropp. Där vi kan leva billigt och satsa på våra drömmar. Där vi ständigt lär av varandra och det alltid finns något nytt att lära. Där vi fördjupar oss i olika kulturers visdom. Där det råder en öppen, nyfiken, tolerant, respektfull och positiv anda, Där vi lär oss hantera konflikter med de olika verktyg som står till buds. Där fantasin och kreativiteten inte känner några gränser. Där kulturen och självskapandet är en väsentlig del av vardagen. Där vi knyter en djup kontakt med den plats där vi bor och firar de olika årstidernas gång. Där det finns plats för både ensamhet och gemenskap, rörelse och vila, vardag och fest. Där vi både är en del av ett lokalt och ett globalt sammanhang.

Vad driver dej?

Att skapa ett alternativt samhälle på landsbygden som är såväl socialt, ekonomiskt som ekologiskt resilient och som rymmer både en inre och en yttre omställning. Visa på möjliga och konkreta vägar framåt…

Visioner?

Min vision är att skapa en plats där man kan bygga upp en hälsosam kultur, där vi tillsammans får möjlighet att läka våra sårade relationer till oss själva, andra och naturen, men även till vår historia och framtid. Där kan man t ex skapa en kollobarativ ekonomi och leva i enlighet med frivillig enkelhet. Där det finns en variation av boenden som kan appellera till en mångfald människor, olika generationer och både gammelsvenskar och nysvenskar. Där strävar man efter att öka självförsörjningsgraden vad gäller mat, energi och kanske även i viss mån föremål, kläder. och byggnader enligt koncepten DIY och DIT (Do It Yourself och Do It Together). Där finns det olika former av mötesplatser, t ex en bybastu och ett kulturhus. Där skapas det förutsättningar för nya gröna arbetstillfällen.

Bilder?

Konkreta bilder har jag från liknande projekt i Skattungbyn, Stjärnsund och Uddebo.

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten Att vara stark. Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Läs mer

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Läs mer

Två berättelser

I boken The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats. Den ena, berättelsen om separation, Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet, Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum. Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv, hälsoaspekten ,

Läs mer

En drömmare med öppna ögon

Leta i den här bloggen