Fortsätt till huvudinnehåll

Hemslöjden som en del av omställningen till ett hållbart samhälle

Under familjens dalasemester hamnade vi bland annat i Våmhus vackra gammelgård. I ett av husen träffade vi en hårkulla. Hon utstrålade en oerhörd stolthet och professionalism trots att hon bara var i tonåren. Det var nog en kombination av att behärska ett mycket avancerat hantverk samt tillhöra en namnkuunig by, känd över stora delar av Europa för utsökta hårarbeten, Det är sällan jag ser en sådan stolthet i vårt moderna samhälle. Är det något vi har förlorat i vår tid?

Jag börjar fundera över hemslöjden i allmänhet. Det är handens arbete; det finns ett mänsklig avtryck i föremålet som blir unikt i motsats till det massproducerade. Hemslöjden har också folkliga rötter och är en del av ett lokalhistoriskt sammanhang, men mönster och design omformas och används ständigt på nya sätt. Produktionen ger få ekologiska avtryck. Ofta används ju handkraft och naturmaterial. Att följa ett föremåls hela tillkomst från början till slut ger arbetet en stor tillfredställelse. Hemslöjden utförs också många gånger tillsammans med andra, vilket än mer ökar dess utövares livskvalitet.

Jag tror hemslöjden kan vara en del av omställningen till ett mer socialt, psykologiskt och ekologisk hållbart samhälle.

Kommentarer

Monica sa…
Ja ja ja! Det där med att vara med "från ax till limpa" tror jag på. Idag är vi tyvärr urbra på att hacka sönder arbetet så att var och en bara gör en bit och inte vet något om varken början eller slutet. Helhet, delaktighet, engagemang... SÅ viktiga saker som SÅ ofta bortses från numera...
DN Kultur hade en fin artikel om slöjdkänsla i tiden och inför framtiden; den påpekar indirekt att hemslöjd är otroligt mycket viktigare än vad de flesta tänker på. Hemslöjd är inte bara gulliga ornament på en liten vasskorg i en presentbod. Hemslöjd knyter samman identitet och överlevnad. För människor som lever ansvarsfullt och i samklang med sin omgivning, gäller det redan nu. Andra kommer att upptäcka det senare.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/slojdkansla-i-tiden-1.472407
Monica: Jag leker med tanken om jag inte skulle försöka pröva att lägga en timme dagligen på hemslöjd(enkla saker), matberedning och odling tillsammans med övriga familjen. Jag tror att vår livskvalitet skulle öka mångfaldigt samtidigt som vi skulle gör en insats för miljön. Motsvarande tid skulle jag dra av från mitt ordninarie arbete.
Fredik: Tack för ett jättebra artikeltips! Ja, jag ser mer och mer tecken på att hemslöjd ligger i tiden. Den förbättrar både vår hälsa och miljö. Nu undersöker jag hur man kan göra enkla bärplockare av näver utifrån sibiriska förebilder. Se http://www.forntidateknik.z.se/IFT/bitok/bitok.htm Det finns många små saker i vårt hem som alla skulle kunna göra själva. På följande sidor kan man få en uppsjö av bra tips: http://www.forntidateknik.z.se/
http://www.alternativ.nu/

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,