Fortsätt till huvudinnehåll

Hemslöjden som en del av omställningen till ett hållbart samhälle

Under familjens dalasemester hamnade vi bland annat i Våmhus vackra gammelgård. I ett av husen träffade vi en hårkulla. Hon utstrålade en oerhörd stolthet och professionalism trots att hon bara var i tonåren. Det var nog en kombination av att behärska ett mycket avancerat hantverk samt tillhöra en namnkuunig by, känd över stora delar av Europa för utsökta hårarbeten, Det är sällan jag ser en sådan stolthet i vårt moderna samhälle. Är det något vi har förlorat i vår tid?

Jag börjar fundera över hemslöjden i allmänhet. Det är handens arbete; det finns ett mänsklig avtryck i föremålet som blir unikt i motsats till det massproducerade. Hemslöjden har också folkliga rötter och är en del av ett lokalhistoriskt sammanhang, men mönster och design omformas och används ständigt på nya sätt. Produktionen ger få ekologiska avtryck. Ofta används ju handkraft och naturmaterial. Att följa ett föremåls hela tillkomst från början till slut ger arbetet en stor tillfredställelse. Hemslöjden utförs också många gånger tillsammans med andra, vilket än mer ökar dess utövares livskvalitet.

Jag tror hemslöjden kan vara en del av omställningen till ett mer socialt, psykologiskt och ekologisk hållbart samhälle.

Kommentarer

Monica sa…
Ja ja ja! Det där med att vara med "från ax till limpa" tror jag på. Idag är vi tyvärr urbra på att hacka sönder arbetet så att var och en bara gör en bit och inte vet något om varken början eller slutet. Helhet, delaktighet, engagemang... SÅ viktiga saker som SÅ ofta bortses från numera...
Fredrik sa…
DN Kultur hade en fin artikel om slöjdkänsla i tiden och inför framtiden; den påpekar indirekt att hemslöjd är otroligt mycket viktigare än vad de flesta tänker på. Hemslöjd är inte bara gulliga ornament på en liten vasskorg i en presentbod. Hemslöjd knyter samman identitet och överlevnad. För människor som lever ansvarsfullt och i samklang med sin omgivning, gäller det redan nu. Andra kommer att upptäcka det senare.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/slojdkansla-i-tiden-1.472407
Martin sa…
Monica: Jag leker med tanken om jag inte skulle försöka pröva att lägga en timme dagligen på hemslöjd(enkla saker), matberedning och odling tillsammans med övriga familjen. Jag tror att vår livskvalitet skulle öka mångfaldigt samtidigt som vi skulle gör en insats för miljön. Motsvarande tid skulle jag dra av från mitt ordninarie arbete.
Fredik: Tack för ett jättebra artikeltips! Ja, jag ser mer och mer tecken på att hemslöjd ligger i tiden. Den förbättrar både vår hälsa och miljö. Nu undersöker jag hur man kan göra enkla bärplockare av näver utifrån sibiriska förebilder. Se http://www.forntidateknik.z.se/IFT/bitok/bitok.htm Det finns många små saker i vårt hem som alla skulle kunna göra själva. På följande sidor kan man få en uppsjö av bra tips: http://www.forntidateknik.z.se/
http://www.alternativ.nu/

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…