Fortsätt till huvudinnehåll

Nyfikenhet, drömmar, humor, frihet

Utifrån den kinesiska levandskonsten redogör Lin Yutang i boken Konsten att njuta av livet för sin syn på vad som gör livet värt att leva omsatt i praktisk vardagsfilosofi. På bokens baksida kan man läsa följande. Det är en alltigenom klok och glad levnadskonst, fylld av sunt förnuft, av sinne för humor och poesi, av kärlek till en sorglös och rörlig tillvro, med livskavalitet som mål. Läs, lär och njut - livets rikedom och lycka finns inom räckhåll för alla

Yutang skriver bland annat om vad han menar kännetecknar människan:
För det första har hon en lekfull nyfikenhet och ett medfött forskningsbegär; för det andra har hon drömmar och idealism av ett eller annat slag; för det tredje och viktigast har hon humor och tack vare denna egenskap möjlighet att tygla sina drömmar och hålla sin idealism i schack. För det fjärde och reagerar inte människan mekaniskt och entydigt för sin omgivning i likhet med djuren, utan äger förmåga och frihet att själv bestämma sitt handlingssätt och förändra omgivningen efter sin vilja. Det sista påståendet är liktydligt med att den mänskliga personligheten är det sista på jorden som låter sig reduceras till mekaniska lagar; det finns något ogripbart hos människan som undandrar sig alla mekaniska lagar.

Kommentarer

Ett stimulerande sätt att tänka för att inte låsa in sig själv i mallar.

Visserligen överdriver hon när hon skriver att människan undandrar sig alla mekaniska lagar (förresten har hon en för luddig förståelse för vad mekanismer är); den som granskar sig själv och sin omgivning lite upptäcker nog att människan både som social och biologisk varelse är en kombination av mekaniska och icke-mekaniska "lagar".

Men det är stimulerande skrivet ändå, liksom.
Fredrik, jag håller delvis med dig. Boken verkar vara skriven i polemik mot den mekanistiska världsbilden som är så förhärskande i västerlandet. Kan kanske försklara vissa överdrifter.

Personligen är jag emot alla typer av reduktionism. Jag är för en pluralistisk syn på människan. Hon är alldeles för komplex för att bara betrakats ur ett eller några synvinklar.

Djupast sätt tror jag det finns något ogripbart hos människans väsen, något som inte låter sig fångas i en text eller några mekanistiska lagar.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman