Utifrån den kinesiska levandskonsten redogör Lin Yutang i boken Konsten att njuta av livet för sin syn på vad som gör livet värt att leva omsatt i praktisk vardagsfilosofi. På bokens baksida kan man läsa följande. Det är en alltigenom klok och glad levnadskonst, fylld av sunt förnuft, av sinne för humor och poesi, av kärlek till en sorglös och rörlig tillvro, med livskavalitet som mål. Läs, lär och njut - livets rikedom och lycka finns inom räckhåll för alla
Yutang skriver bland annat om vad han menar kännetecknar människan:
För det första har hon en lekfull nyfikenhet och ett medfött forskningsbegär; för det andra har hon drömmar och idealism av ett eller annat slag; för det tredje och viktigast har hon humor och tack vare denna egenskap möjlighet att tygla sina drömmar och hålla sin idealism i schack. För det fjärde och reagerar inte människan mekaniskt och entydigt för sin omgivning i likhet med djuren, utan äger förmåga och frihet att själv bestämma sitt handlingssätt och förändra omgivningen efter sin vilja. Det sista påståendet är liktydligt med att den mänskliga personligheten är det sista på jorden som låter sig reduceras till mekaniska lagar; det finns något ogripbart hos människan som undandrar sig alla mekaniska lagar.
Kommentarer
Visserligen överdriver hon när hon skriver att människan undandrar sig alla mekaniska lagar (förresten har hon en för luddig förståelse för vad mekanismer är); den som granskar sig själv och sin omgivning lite upptäcker nog att människan både som social och biologisk varelse är en kombination av mekaniska och icke-mekaniska "lagar".
Men det är stimulerande skrivet ändå, liksom.
Personligen är jag emot alla typer av reduktionism. Jag är för en pluralistisk syn på människan. Hon är alldeles för komplex för att bara betrakats ur ett eller några synvinklar.
Djupast sätt tror jag det finns något ogripbart hos människans väsen, något som inte låter sig fångas i en text eller några mekanistiska lagar.