Fortsätt till huvudinnehåll

Gryning och I evighet

En av fjolårets absolut största musikaliska höjdpunkter var en konsert på Folkmusikkaféet, Allégården i Göteborg, med den unga och lovande folkmusikgruppen Triller. De var oerhört samspelta och broderade ut låtarna åt alla möjliga håll. Jag ömson rös, ömsom log över att få uppleva något så starkt.

Med en fast förankring i den traditionella låtskatten från Västergötland, Närke och Gotland skapar Triller en ny helt fantastisk musik.

Triller består av:
Pontus Estling - klarinett, basklarinett, munspel & svensk säckpipa.
Kersti Johansson - fiol
Erik Ronström - gitarrer
Jens Linell - tamburin, slagverk & mungiga

Här kan ni bland annat lyssna på låtarna Gryning och I evighet.

Gryning är en yvig och rytmisk polonäs från Närke som så småningom övergår i en klarinettimprovisation i den turkiska tonskalan Sabah som betyder just gryning. Världsmusik med utgångspukt i svenska tongångar.

I evighet är en nykomponerad vackert vemodig vals av Kersti Johansson som på skivkonvolutet beskrivs så här:

En evighet är något som definieras i tidsdimension. Evigheten sträcker sig både oändligt långt bak och oändligt långt fram i tiden, bestående av oändligt många ögonblick som har inträffat och kommer att inträffa. På så vis har vi alla en evighet, fylld av våra egna ögonblick. En personlig evighet är något som är mycket vackert, men samtidigt mycket hemlighetsfullt.

Kommentarer

Monica sa…
För mig är evighet något annat än tid, vet inte riktigt hur jag skall beskriva. Varje ögonblick är i sig en evighet om man väljer att se det så. Uj, blev det knepigt...?
Monica sa…
Du har nåt hos mig... Om du har lust...
Låter bra.

Jag kan tipsa om Mats Edén. Han råkar ha barn på samma skola som jag. Bra, musikalisk, i "din" genre.
Monica: tusen tack för din award. Ja, evigheten är svår att beskriva efter vi egentligen bara kan beskriva sådant som tillhör tiden och rummet. Det förblir ofta trevande försök, aningar...
Fredrik: Mats Edén känner jag väl till. Det var han och hans grupp Groupa som öppande mina öron för folkmusiken i slutet av 1980-talet. Igår dansade jag vals till hans underbara låt "Det måste hända något". Det hände verkligen något med mig. Den tog mig till en helt ny nivå i folkdansandet. Ett av mina absolut starkaste ögonblick...

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,