söndag 19 april 2009

Gryning och I evighet

En av fjolårets absolut största musikaliska höjdpunkter var en konsert på Folkmusikkaféet, Allégården i Göteborg, med den unga och lovande folkmusikgruppen Triller. De var oerhört samspelta och broderade ut låtarna åt alla möjliga håll. Jag ömson rös, ömsom log över att få uppleva något så starkt.

Med en fast förankring i den traditionella låtskatten från Västergötland, Närke och Gotland skapar Triller en ny helt fantastisk musik.

Triller består av:
Pontus Estling - klarinett, basklarinett, munspel & svensk säckpipa.
Kersti Johansson - fiol
Erik Ronström - gitarrer
Jens Linell - tamburin, slagverk & mungiga

Här kan ni bland annat lyssna på låtarna Gryning och I evighet.

Gryning är en yvig och rytmisk polonäs från Närke som så småningom övergår i en klarinettimprovisation i den turkiska tonskalan Sabah som betyder just gryning. Världsmusik med utgångspukt i svenska tongångar.

I evighet är en nykomponerad vackert vemodig vals av Kersti Johansson som på skivkonvolutet beskrivs så här:

En evighet är något som definieras i tidsdimension. Evigheten sträcker sig både oändligt långt bak och oändligt långt fram i tiden, bestående av oändligt många ögonblick som har inträffat och kommer att inträffa. På så vis har vi alla en evighet, fylld av våra egna ögonblick. En personlig evighet är något som är mycket vackert, men samtidigt mycket hemlighetsfullt.

4 kommentarer:

Monica sa...

För mig är evighet något annat än tid, vet inte riktigt hur jag skall beskriva. Varje ögonblick är i sig en evighet om man väljer att se det så. Uj, blev det knepigt...?

Monica sa...

Du har nåt hos mig... Om du har lust...

Fredrik sa...

Låter bra.

Jag kan tipsa om Mats Edén. Han råkar ha barn på samma skola som jag. Bra, musikalisk, i "din" genre.

Martin sa...

Monica: tusen tack för din award. Ja, evigheten är svår att beskriva efter vi egentligen bara kan beskriva sådant som tillhör tiden och rummet. Det förblir ofta trevande försök, aningar...
Fredrik: Mats Edén känner jag väl till. Det var han och hans grupp Groupa som öppande mina öron för folkmusiken i slutet av 1980-talet. Igår dansade jag vals till hans underbara låt "Det måste hända något". Det hände verkligen något med mig. Den tog mig till en helt ny nivå i folkdansandet. Ett av mina absolut starkaste ögonblick...