torsdag 16 april 2009

Utopia

För mig är livet en öppen historia där allt kan hända. Jag vill inte låsa fast mig vid bara en tolkning av människan och världen. Mina föreställningar revideras allt eftersom jag lägger min livsmosaik. Gamla bitar förvinner och nya tillkommer, men en föränderlig bild är hela tiden skönjbar. Utan den skulle jag bara famla runt utan någon färdriktning.

Om världen hade varit förklarat, om det ej fanns några frågor, skulle livet förlora mycket av sin spänning och oförutsägbarhet, tycker jag. Det är just detta som poeten Wislawa Szyborska utrycker så fint i dikten Utopia:


En ö där allting bara klarnar

Här kan man stå på bevisens grund.

Den enda väg som finns är den framkomliga vägen.

Buskarna bara dignar över alla svaren.

Här växer Rikiga Förmodans träd
med sina sedan gammalt utredda grenar.

Det storstilat raka Förståelsens träd
vid källan som heter Å På Så Vis.

Ju längre in i snåren, ju bredare öppnar sig
Självklarhetens dal.

Finns det något tvivel, så skingras den av vinden.

Ekot tar till orda utan anrop,
förklarar så gärna världarnas hemligheter.

Till höger en grotta, där ligger själva meningen.

Till vänster Djupaste Övertygelsens sjö.
Sanningen lättar från botten och flyter upp i dagen.

Dalen behärskas av Bergfasta Förvissningen.
På spetsen sitter Springande Punkten.

Ön är trots sin tjusning öde,
och på strnden syns små märken av fötter, samtliga vända i riktning mot havet.

Som om man bara begett sig härifrån
och utan återvändo sänkt sig i djupet.

I ett liv som man inte förstår.

6 kommentarer:

S o F sa...

Oj, oj - detta var vackert skrivet!

Tack!

Malin sa...

Eller som hon också skrivit; "Jag kunde varit mig själv men utan häpnaden"

Det är vackert tycker jag. Så minns jag hennes ord, kan vara något förvanskat av mitt minne, men innebörden finns där.

Varmaste!

Martin sa...

Tack för kommentarer!
S o F: Visst är hon en stor språkkonstnär.
Malin: Om allt varit förklarat hade det inte funnits något att häpna inför.

Monica sa...

Oj... Det gillar jag! Den tål nog att läsas mååååååånga gånger.

Fredrik sa...

Szymborska är lite underskattad, tycker jag. Visserligen fick hon nobelpriset men "folk" tycker ofta att hon är konstig eller flummig eller att hon röker för mycket. Jag gillar hennes dikter för att de är så ljusa. Det är tyvärr och konstigt nog ovanligt med ljusa dikter som håller hög litterär klass.

En annan superpoet som delvis skriver ljusa dikter är Akiane Kramarik. Vissa av hennes dikter innehåller mycket av världens smärta men även de skiner som av ett gudomligt ljus.

Martin sa...

Fredrik: Det ljusa, livsextasen, är av någon anledning underrepresenterad i kulturen och litteraturen. Det ljusa är ju också en integrerad del av livet. Det ljusa kan också ha ett djup vill jag tro. Det finns ibland en fixering vid självömkan och mänskliga svagheter. Naturligtvis ska man inte blunda för detta, men det råder ett slags obalans Det finns ju trots allt många positiva krafter i världen och inom oss.