Fortsätt till huvudinnehåll

Från olika håll

Häromsistens hittade jag den underbara lilla skrifiten Guide till tystnaden - Södra Årefjällen, författad av Ulf Bohmán. Den visar vägen till ökad närvaro och naturupplevelser utöver det vanliga, till platser med unika egenskaper: urskog, forsar, fjäll, tät grönska, kala hedar och vidsträckta vyer. Den beskriver ett förhållningssätt till naturen som våra förfäder tog för givet.

Genom tio övningar ute i naturen, ofta i form av korta vandringar, får deltagarna möjlighet att minska stressen, få perspektiv på vardagen, öka koncentrationsförmågan och uppnå ett större lugn.

Texten nedan är hämtad från övningen Från olika håll.

En vandring kan kan te sig helt olika sätt när vi går åt ena eller andra hållet. Det finns en tendens att försöka undvika att gå tillbaks samma väg. För då har man ju, som det heter, redan sett det som finns att se. Men är det inte ett stort missförstånd?

Stänger vi inte av seendet och nyfikenheten om vi bestämmer oss för att det är tråkigt att gå tillbaka samma väg och intalar oss att vi redan sett allt.

Om vi däremot bestämmer oss för att vara öppna, se och uppleva både vägen ut och vägen hem - då finns det massor av saker att se.
/.../
Kanske skulle en större förmåga att se från olika håll och förstå andras synsätt bespara oss en rad konflikter i vardagen. Bestäm dig inte i förväg för hur det är. Håll ögonen öppna och sinnet mottagligt. Det är en förutsättning för nya uppfinningar, idéer och lösningar.

Kommentarer

Hittade hit via "Alström och kärleken" och blev kvar en stund i dina funderingar.

Läste nyss en bok "Den enklaste glädjen" av Tomas Sjödin, som handlar lite grann om just det du skriver om här.

Jag tror att man kan uppleva många stora ögonblick på en liten, liten plats, (eller på både dit- och tillbakavägen) bara man klarar av att gå med förundran och öppen blick genom livet...
Monica sa…
..."att se det stora i det lilla", om och om igen...
Lallis: Tack!
Honungspojkens mamma: Roligt att du hittade hit. Ja, många gånger handlar det mer om inställning än om vilka platser vi besöker. Äventyret finns överallt "bara man klarar av att gå med förundran och öppen blick genom livet..." som du skriver så fint.
Monica: Det tål att upprepas som ett perpetum mobile.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman