För egen del mår jag bra av att pendla mellan natur och civilisation, mellan stillhet och rörelse, mellan ensamhet och gemenskap. Jag får möjlighet att såväl samla mig som utmana mig själv och mina värdeingar I vår tid tror jag att det finns en tendens att försumma värdet av vistas i naturen. Där kan vår själsliga styrka växa och vårt jag få fastare konturer. Proportionerna på saker och ting blir även annorlunda. I sin boken Livsfilosofi skriver Arne Naess:
Det är en vanlig norsk uppfattning att man snarare går in i naturen än ut i naturen. Man vill finna sig själv, tänka - bättre förstå vad man egentligen vill/.../. Det sociala livet är ofta starkt präglat av press och tryck i olika riktningar, utifrån, och kraven kommer inte sälla i konflikt med varandra. Det sociala livet för på så sätt ofta människan ut ur sig själv. Av detta kan det uppstå en längtan efter omgivningar där man får en klarare känsla för vem man är.
Det är en vanlig norsk uppfattning att man snarare går in i naturen än ut i naturen. Man vill finna sig själv, tänka - bättre förstå vad man egentligen vill/.../. Det sociala livet är ofta starkt präglat av press och tryck i olika riktningar, utifrån, och kraven kommer inte sälla i konflikt med varandra. Det sociala livet för på så sätt ofta människan ut ur sig själv. Av detta kan det uppstå en längtan efter omgivningar där man får en klarare känsla för vem man är.
Kommentarer
Precis så känner jag också.
Jag hittar fler och fler godbitar i boken.
S o F:
Roligt att du känner igen dig. Det är fantastiskt när någon kan formulera något vi länge känt men inte lyckas uttrycka i ord.
Ulrika Gabriel:
Genom att gå in i naturen går vi in i oss själva.
Maria Granberg:
Bra att orden föll dig i smaken
Gubben:
Välkommen till min blogg och roligt att du håller med.