torsdag 19 mars 2009

Att gå in i naturen

För egen del mår jag bra av att pendla mellan natur och civilisation, mellan stillhet och rörelse, mellan ensamhet och gemenskap. Jag får möjlighet att såväl samla mig som utmana mig själv och mina värdeingar I vår tid tror jag att det finns en tendens att försumma värdet av vistas i naturen. Där kan vår själsliga styrka växa och vårt jag få fastare konturer. Proportionerna på saker och ting blir även annorlunda. I sin boken Livsfilosofi skriver Arne Naess:

Det är en vanlig norsk uppfattning att man snarare går in i naturen än ut i naturen. Man vill finna sig själv, tänka - bättre förstå vad man egentligen vill/.../. Det sociala livet är ofta starkt präglat av press och tryck i olika riktningar, utifrån, och kraven kommer inte sälla i konflikt med varandra. Det sociala livet för på så sätt ofta människan ut ur sig själv. Av detta kan det uppstå en längtan efter omgivningar där man får en klarare känsla för vem man är.

6 kommentarer:

Monica sa...

Oh så bra. Läste den boken i somras men kommer inte ens ihåg det här. Får nog läsa om den när jag får tid till det...

S o F sa...

Det det var mycket kloka ord. Kunde inte sagt det bättre själv. ;)

Precis så känner jag också.

Ulrika Gabriel sa...

Vad fint - att gå IN I naturen. Det bler betydligt mer djup i det. Det ska jag bära med mig. Tack!

maria granberg sa...

Jag tycker att det var mycket fint och riktigt sagt detta med att gå in i naturen. För det är ju det man gör

Gubben sa...

Kan bara hålla med... just hemkommen rån en vecka ovan trädgränsen!

Martin sa...

Monica:
Jag hittar fler och fler godbitar i boken.
S o F:
Roligt att du känner igen dig. Det är fantastiskt när någon kan formulera något vi länge känt men inte lyckas uttrycka i ord.
Ulrika Gabriel:
Genom att gå in i naturen går vi in i oss själva.
Maria Granberg:
Bra att orden föll dig i smaken
Gubben:
Välkommen till min blogg och roligt att du håller med.