Fortsätt till huvudinnehåll

Transition Towns

Över Storbritannien sprider sig en ny rörelse som syftar till angripa peak oil och klimatförändringarna på ett djupare och grundligare plan. Rörelsen kallas Transition Towns. En uppsjö av städer har hoppat på.

Transition, övergången, är tänkt att ske från det nuvarande samhället till ett ekologiskt hållbart samhälle med högre livskvalitet. Ambitionen är att få så många människor och aktörer som möjligt delaktiga.

En ingrediens i konceptet är att våra livsmedel i möjligaste mån ska produceras i närområdet för att minska tranportbehovet. Miljövänligt bostadsbyggande är en annan.

I Totnes, en stad i södra England, är försöket i full gång. Där riktar de även uppmärksamheten på vad en förändringsprocess kräver av människorna. Det finns en arbetsgrupp som heter Heart and soul som arbetar med förändringspsykologi. Den arbetsgruppen kompletteras med Tale, telling and imageenering, i vilken man målar och beträttar historier om hur man tänker sig en framtid i större harmoni med vår natur.

När får vi vår första Transition Town i Sverige?

Här kan ni läsa mer.

Kommentarer

Snart förhoppningsvis!
Fin blogg, tack för att man fick hitta hit! :)
Jag ska göra vad jag kan i min hemkommun Alingsås.
Anonym sa…
så peppande!
Så kom solen:
Tillsammans fixar vi det...
Monica sa…
Wow, underbart! Undrar om jag kan hjälpa till på nåt sätt, i Alingsås menar jag...
Jag känner tre personer i kommunfullmäktige, en vet jag är allvarligt intresserad av Transition Towns. Känner du några? Om man kan trycka på så kanske någon skriver en motion. Så gick det till när Alingsås blev Fairtrade City.
Björn sa…
Hej!
Ja transitions towns är jätteintressant, tycker jag. Och jag tror att det vore bra om det finns en aktör, organisation, som kan vara en samtalspartner med kommunen i förändringsarbetet. En utveckling av deltagardemokrati kan man säga.

En svensk forskare och författare som talar och skriver initierat och inspirerande (tycker jag) i dessa frågor är Björn Forsberg som forskat kring lokalt agenda 21-arbete i Sverige samt skrivit boken "Tillväxtens sista dagar".
Anonym sa…
Jag blir så härligt inspirerad varje gång jag kliver in här! /tågkompis.
Tack Elin! Roligt att du kikar in då och då.
Ja, transition towns är bygger egentligen på den gott och väl över hundra år gamla Garden City-idén och förknippades då precis som nu med framåttänkande (kritikerna sa bakåtsträvande eftersom garden cities inte var maskin- eller fabrikvänliga), ekologiskt tänkande, och social reform. Då som nu fanns både de som hyllade idén som mänskligare och de som föraktade den som flummig. De få experiment som byggdes föll väl ut, tycker nog de flesta fortfarande; utom de som vill maximera dollaruttaget per kvadratmeter mark och funktion. Kanske är det dags för ett större genomslag nu?

I senaste numret av Allt om Vetenskap kan vi läsa om den sydkoreanska Smaragdstaden (Gwanggyo Power Centre); en parkstad som är byggd på höjden (ser ut som termitstackar i grönt med bla buxbomshäckar) som ska vara självförsörjande. Kärnan ska vara klar redan år 2011!

Visst ligger Sverige i bakvattnet men vi skulle kunna göra liknande saker om vi ville. Säkert bara för de ultrarika i början men med tiden skulle säkert medelklassen också kunna bo grönt.
Anonym sa…
Björn:
Ja, det är nog enklare om det är någon organsiation som är iniativtagare, som äger frågan, som det ju brukar heta, om nu inte kommunen tar den rollen.
Björn Forsberg ska jag definitivt kolla upp.
Fredrik:
Tack för att du påminde om Trädgårdstadens visioner som i vissa stycke liknar Transition Town. Där går det att hitta inspiration. Här kan man bl a läsa mer http://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A4dg%C3%A5rdsstad

Och Smaragdstaden låter som en saga som kan bli sann...
Björn sa…
Tack Fredrik för sin kommentar.
Vet du om Garden City och Permakultur har gemensamma nämnare eller på annat sätt utvecklats som rörelser i takt med varandra?
/Björn

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,