fredag 6 februari 2009

Att fylla källan

Jag har tidigare skrivit om Julia Camerons bok Öka din kreativitet - den artistiska vägen, senast här.

Cameron menar att om vi vill vara skapande människor så bör vi lära oss hur vi fyller på våra kreativa resurser, vår källa. Hon liknar källan vid en laxdamm:

För att skapa utnyttjar vi vår inre källa. Den här källan, en konstnärlig reservoar, påminner i sitt idealtillstånd om en välfylld laxdamm. Där finns stora fiskar, små fiskar, feta fiskar, magra fiskar, ett överflöd av konstnärliga fiskar. Som konstnärer måste vi också ha klart för oss att det rör sig om ett ekosystem. Om vi inte vårdar laxodlingen kommer vår källa att sina: vattnet kan stagnera eller blockeras.

När vi ska fylla vår källa, ska vi tänka magi, glädje och lek, inte plikt och kompetens. Det är viktigt att vi gör något som fängslar oss, som håller vårt intresse vid liv. Konst föds ur uppmärksamhet, ur vår förmåga att fokusera på detaljer. Det är viktigt att vi möter våra erfarenheter, inte stuntar i dem. Cameron summerar:

Konst är fantasins lek på tidens ängar. Tillåt dig att leka.

8 kommentarer:

Lillebeth sa...

Vackra ord, men jag tror aldrig källan sinar. Det är väl vägen dit som glöms ibland bara.
fint namn på bloggen.
Lillebeth

Martin sa...

Tack för kommentar. Jag tar till mig det du skriver och funderar vidare...

sakomsolen sa...

ååh så skönt inlägg - från en utpumpad ylva som behöver mata sina kreativa firrar.

Martin sa...

Så kom solen:
Hoppas att du hittar dina inre harrar och rödingar så att ditt kreativa flöde kommer likna en mäktigt forsande norrlandsälv....

Björn sa...

Som vanligt inspirerande tankar. Tack, tack!
Metaforen med kreativiteten klingar inte i mig. Men vi väljer och fastnar ju för olika bilder.

Apropå ekosystem tänker jag på skog och att den behöver mångfald för att frodas långsiktigt. Monokulturer är sårbara.

Och när det käller känsla av plikt i skapande så kommer jag att tänka på den kinesiska liknelsen med bonden som drar i gräset för att det ska växa fortare (en beskrivning av att ta i, göra, för mycket). Med rätt förutsättningar, insikt och omsorg kommer saker av sig självt.
Men kanske inte alltid det vi förväntar oss. Känner att jag lätt trillar dit och tycker att fel saker "kommer" istället för att granska mina förväntningar.

Och så uppmärksamheten som grund för skapande. Ja så tror och önskar jag att det är.

Martin sa...

Björn, tack för kloka ord.

Den kinseiska liknelsen tycker jag mycket om.

Ett kort referat som ovan gör inte Cameron riktigt rättvisa. Citatet fortsätter så här. Det kanske förklarar mer hur hon tänker:
"Allt längre arbetsperioder eller krävande prestationer tär på den konstnärliga källan. Om vi drar upp för mycket vatten - drar upp för många laxar - kommer våra resurser att minska".

Jag tror att vi måste skapa oss tid och rum för att fylla på våra kreativa reserver. Det är inget som kommer per automatik. Det är en medveten handling så som jag ser det. Och det kreativa resultatet blir ofta något som vi inte kunnat föreställa oss tidigare, något som överraskar, precis som du skriver.

Jag tror också att mångfald gör oss starkare och gagnar vårt skapande. Den kreativa processen består ju ofta av att man kombinerar element från vitt skilda håll.

Björn sa...

Får man leka på jobbet?
Självklart borde man få det. Självklart borde ledning och medarbetare verka för att leken ska frodas. Givet att alla, ledning som medarbetare, ställer upp på att jobbet behöver, eller har inslag av, kreativitet.

Att ha snäva ramar för vad kreativiteten ska resultera i upplever jag som jobbigt. Samtidigt behöver jag oftast begränsningar och ramar i förutsättningarna för att lockas in i leken.

Instämmer entusiastiskt i dina ord Martin.
Började tänka på kreativitet i arbetssituationer, varav kommentaren ovan.

Martin sa...

Björn, ja, absolut mer kretivitet på arbetsplatserna. Jag funderar på att förelå en Kreativ kortlek, som jag bloggade om här http://endrommaremedoppnaogon.blogspot.com/2008/10/obligiue-stratiegies.html när vi kör fast i bahandlingsarbetet inom psykiatrin.