En augustikväll paddlar en vän och jag ut mot västlig horisont. Havet krusas och i vindlä bakom örnarna klyver vi himlens dubbelbild. Vi rör oss i ett labyrintiskt system av öar i Kärringöfjorden. Ute på havet går det gammal dyning som får de respektingivande bränningarna att fräsa av skum. Så småningom slår vi upp vårt tält på Vallerö med sina perfekta små strandängar. Och strax efter skymningen vandrar vi upp till toppen av ön där en stenkummel står. Dess svarta silhuett avtecknar sig mot den oranga himlen och den vida horisonten. En och annan fyr syns blinka.
Dagen därpå bränner solen och vi rör oss över det stora blå. Jag tänker på Tomas Tranströmers rader:
Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist inne i en blå lampa
medan öarna kryper
som stora nattfjärilar över glaset.
För kajakpaddlaren öppnar sig ett annat Bohuslän än för seglaren. Det låga perspektivet gör att skärgården ser mycket större ut och kajakens smidighet att komma in överallt, i varanda vik, i alla små naturliga kanaler, medför att hela skärgården bli tillgänglig på ett annat sätt. De kajakburna rör sig delvis i andra arkipelager och farvatten än seglarna. De stiger i land på öar med annan karakatär. Deras vägar korsas bara i de stora farlederna.
Jag blir alltid lika positivt överraskad varje gång jag sätter mig i denna fantastiska grönländska uppfinning. Världen blir som ny och det känns som man rör sig i en annan dimension. Efteråt känner jag mig omtumlad och förstår inte riktigt vad jag varit med om.
Dagen därpå bränner solen och vi rör oss över det stora blå. Jag tänker på Tomas Tranströmers rader:
Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist inne i en blå lampa
medan öarna kryper
som stora nattfjärilar över glaset.
För kajakpaddlaren öppnar sig ett annat Bohuslän än för seglaren. Det låga perspektivet gör att skärgården ser mycket större ut och kajakens smidighet att komma in överallt, i varanda vik, i alla små naturliga kanaler, medför att hela skärgården bli tillgänglig på ett annat sätt. De kajakburna rör sig delvis i andra arkipelager och farvatten än seglarna. De stiger i land på öar med annan karakatär. Deras vägar korsas bara i de stora farlederna.
Jag blir alltid lika positivt överraskad varje gång jag sätter mig i denna fantastiska grönländska uppfinning. Världen blir som ny och det känns som man rör sig i en annan dimension. Efteråt känner jag mig omtumlad och förstår inte riktigt vad jag varit med om.
Kommentarer