tisdag 13 januari 2009

På nomadiska kuster inåt

Jag har under en lång tid fascinerats av Harry Martinssons världsnomadtanke, att vara i rörelse, inte nödvändigtvis i geografisk mening. Det kan också handla om att vara rörlig i sitt intellekt, att inte stelna i dogmer och förutfattade meningar, att ständigt ompröva sina ståndpunkter, att vara på resa i sitt inre. Det är förstås svårt men Martinsson inspirerar. Han skriver om denna inre rörelse i slutet på sin dikt Passader:

Jag har planlagt en färd,
jag har inrett ett hus
på nomadiska kuster inåt.

Sjustjärnans brödfruktsgren lockade evigt.
Oåtkomlig i vintergatornas trädgård
var den gren av skådebrödsfrukter.

Men nya visa upptäcktsmän jag mött
ha pekat inåt
mot det nya Gondwanas kuster.
Och de ha sagt mig
att gömda vågor alltid vandra där,
att hav av gåtor alltid strömma där
kring inre resors obeskrivna öar

och jag har lyssnat till dem
och anat
en ny passad - ett nytt Gondwanaland.

Inga kommentarer: