Fortsätt till huvudinnehåll

Naturens helighet


Så här års är det lätt att bli klorofylluppfylld. Naturen visar sin yppersta prakt och det är nog få av oss som står oberörda inför dess oerhörda livskraft. Vi förundras, känner oss andäktiga och förnimmer inte sällan ett slags helighet i naturens närvaro. 

I Västerlandet har naturen blivit avförtrollad och ses som något själlöst. Den har förlorat sin helighet och därmed sin subjektivitet. Det heliga kan ses som det vi inte kan ifrågasätta, det som inte är reducerbart. Med kristendomen flyttade det heliga in i kyrkorummen. Det gudomliga manifesterade sig i träfigurer och altartavlor, att dyrka stenar och träd, som man gjorde i vår nordiska naturreligion, sågs som avguderi. De heliga platserna i naturen såsom lundar övergavs, ibland under tvång. 

Detta har fått djupgående konsekvenser på hur vi förhåller oss till våra medvarelser, till djuren och växterna, även till hela landskap. De ses som objekt, som instrument för människans syften, inte som värden i sig själva, något som kan exploateras ohämmat. Utan heliggörandet är det så lätt att den andre reduceras till ett ting istället för en person.

Inom hinduismen finns begreppet darsan som betyder skådande eller iakttagelse av det heliga. Det gudomliga är inte endast synligt i tempel och helgedomar, utan också i livets kretslopp – i naturen, i människor, i födelse, växande och död. Himalayas toppar är gudarnas hemvist, Ganges är en gudinna.  

Jag tror att det är hög tid att återförtrolla naturen, tillskriva den själ och därmed helighet. Först då kan vi upprätta ett slags ömsesidig relation igen, där livets helg innefattar alla organismer och ekosystem. Då kan vi återigen börja samspela med varandra och sluta fred med Moder Jord. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Gerotranscendens - det positiva åldrandet

I vårt samhälle råder en stor upptagenhet av ungdomskultur i olika former. Det är från ungdomen det nya kommer, modet, musiken och många politiska rörelser. Media och kommersiella aktörer hänger på. Att bli äldre har låg status. Åldrandet göms undan på institutioner och/eller hamnar i mediaskugga.
Jag tror att vi skulle må bra av att se varje fas i livet, barndomen, ungdomspåren, medelåldern och ålderdomen, som något unikt och positivt med sina särskilda förtjänster, ungefär som årstidsväxlingarna i naturen.
Gerotranscendens,som ligger i linje med det här resonemanget, är en psykosocial utvecklingsteori om det positiva åldrandet. Teorins upphovsman är professor Lars Tornstam. På hemsidan finns mycket matnyttigt, bland annat beskrivs gerotrancendensens kännetecken som kan upplevas i varierande antal och olika mycket:
Förändrad tidsuppfattning En känsla av att vara barn, ungdom, vuxen, medelålders och gammal på en och samma gång! Man ser tillbaka på gamla livsupplevelser med nya och mer li…

Samiska ord för snö

Jag fascineras av de vita vinterfjällen. Snön lugnar och utgör en projektionsyta för mina tankar och känslor. Jaget framstår i tydligare relief.

Det finns många sorters snö som endast ett tränat öga kan se. Samerna har under århundraden skapat ett stort antal ord för snö. Nedan ett litet urval från den utmärkta boken Snö - en renskötare berättaravYngve Ryd. Kunskapen kommer från en man vid namn Johan Rassa som ägnat hela sitt liv åt renskötsel i Sarek och Badjelánnda

gálav före där skidorna sjunker djupt i lös vintersnö
guolldo snöstorm
habllek lätt luftig dammsnö
jiega is
muohta snö
njáhtso blöt snö
ridne snö i träden
ruohkadagá barblåsta fläckar på kalfjället, vindblotta
siebla genomblöt snö om våren
sjålkkå trampad, hård och slät snö
soavlle sjövatten blandat med snö ovanpå isen
suohpa snöbro över bäck på sommaren
säásj gammal grov lös snö, rinner som grovsalt
tjarvva skare
tjiegar område där renarna gräver i snön och äter
tsievve hård snö som renarna inte gräver igenom
vahtsa lite nysnö
åppås orörd …