Här kommer några vackra och tänkvärda rader av Gustaf Fröding som handlar om den svåra och oundvikliga sorgeprocessen och om det fortsatta livet som väntar längre fram.
i trötthetsdvalan, är den tröst vi fått
- det är som vandraren som går vill och somnar
på mossans mjuka dun och sover gott.
Och när han vaknar ur den skumma drömmen,
ser morgonsolen in i skogens gömmen.
Kommentarer
Fina och tänkvärda tankar du har om stort och smått tycker jag.