Fortsätt till huvudinnehåll

Talpinne

Vi möten av olika slag kan det underlätta att använda en talpinne, något många amerikanska indianer traditionellt gjorde för att sinsemellan fördela ordet när viktiga frågor skulle dryftas.

Den som har talpinnen får prata till punkt. De andra lyssnar och får inte avbryta. Talpinnen roterar från individ till individ tills alla vill kommit tills tals. Den här tekniken ger lugna möten och väl genomtänkta inlägg samt ökar allas delaktighet.

En träpinne, en sten eller en fjäder kan till exempel tjänstgöra som talpinne.
Etiketter:

Kommentarer

Ulrika Gabriel sa…
Det är en jättebra metod som går att praktisera på många olika typer av möten. I skolan när jag arbetar som pedagog använder jag mig ibland av en "magisk" blomma som barnet som ska tala får håll i.
Ha det gott!
14 mars 2010 kl. 07:33
Monika sa…
både bra och mindre bra, enligt mig. ibland kan möten mellan människor blir alltför konstruerade tycker jag. vilket en talpinne blir. fördelen att få prata till punkt, alla kan "få" komma till tals etc. men samtidigt så går något förlorat.. att vi är olika, en del pratar en del är mer tystlåtna etc.. ja vad vet jag?
15 mars 2010 kl. 09:54
Martin Olsson sa…
Ulrika: Det måste vara en användbar metod i skolan så att inte barnen talar i mun på varandra.
Monika: Håller med. Talpinne är nog inte tillämpligt i alla sammanhang. Det blir ju mer inlägg än en dialog som kanske inte alltid är att föredra. Men för att stilla en hetsig debatt som håller på att spåra ut kanske en talpinne kan hjälpa. Jag har dock ingen erfarenhet själv av detta, men jag tänker prova.
21 mars 2010 kl. 14:43
Bibban sa…
Vilken jättebra ide, den ska jag ta med till nästa personalmöte;))
23 mars 2010 kl. 11:37
Monika sa…
Hej igen.. roligt att du skriver om dina farvorit böcker filmer musiker m m .. min dotter är döpt efter Brian Eno, en text av honom från albumet Before and after sience.. och hon har även fått ett av sina namn efter den oförglömlige herr Waits... det är just sådant som är väsentlig här i livet tycker jag...bl a.. att försjunka i musik en text.. låta sig fångas följa med.. jag tror att min dotter är lite nöjd med det där, att hennes mamma gav henne två namn efter dessa herrar.. hon heter Julia, Eno sjunger om en Julie förvisso, men det fick bli lite försvenskat, och så heter hon Melody efter Waits.. när han sjunger om att han didn´t heard the Melody until he needed the song... något sådant. poesi helt enkelt.. mycket bra dessutom
24 mars 2010 kl. 11:32
Martin Olsson sa…
Monika: Jag det är alltid intressant med personnamn med historia. Min äldsta dotter heter Miranda, myntat av Shakespeare i dramat "Stormen". Jag har dock ej sett denna pjäs.
30 mars 2010 kl. 01:48
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämp...
Skicka en kommentar
Läs mer

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
6 kommentarer
Läs mer