En drömmare med öppna ögon

Jag spår att nästa stora grej blir att mediafasta. Jag får redan 472 träffar på Google när jag söker på ordet och nu blir det en träff till. Att utsätta sig för mediabrus ser jag som något positivt. Det gör att man i bästa fall blir en medveten samhällsmedborgare och får nya perspektiv på sig själv och världen. Men jag känner ändå ett behov av att vila från det för kortare och längre perioder, då jag får möjlighet att reflektera, öka min sinnesnärvaro och ge akt på min kropps subtila signaler. Det kan jag bara göra om livstempot är lågt och det är någorlunda tyst omkring mig. Det handlar nog om vila och rörelse och pendlingen däremellan. Det är kanske något fundamentalt mänskligt och en förutsättningen för att vi ska må bra kroppsligt och mentalt. När kommer den första bloggen med namnet Mediafasta, även om det kan låta som en motsägelse? Det kan handla om en vecka, månad eller kanske ett år. Vad som händer i ens liv när man stryper mediaflödet vore intressant att veta. Följande regler...

Jag har antagit utmaningen Rensa i röran som Ulrika Gabriel Inspriratör han skapat. Jag valde ett hörn i hallen där mycket bråte har samlats genom åren. En del har burits upp på vinden, annat ska gå till Vinden, vår lokala loppmarknad. Vilken befrielse! Här kommer bildbeviset.

Föreningen Tidsverkstaden , vars syfte är att bidra till en hållbar och mer mänsklig utveckling, har tagit fram en behändig livskvalitetsprofil. Den är lätt och snabb att genomföra och gav mig nya infallsvinklar på min vardag och hur jag fungerar i den. Rekommenderas varmt! På hemsidan beskrivs livskvalitetsprofilen så här: Den innehåller 41 frågor om hur du upplever olika delar av din vardag. Syftet är att ge tillfälle till reflektion i form av en snabb översikt över vardagen. Kan med fördel upprepas med jämna mellanrum - till exempel i samband med en kvartalsvis livskvalitetsöversyn, inför födelsedagen, som underlag för nyårslöften eller i samband med den årliga självdeklarationen . Du kan helt utan kostnad ladda hem en livskvalitetsprofil genom att klicka här .

I diktsamlingen Här ligger jag och duger av poeten Bob Hansson finns de här underbart livbejakande raderna som präglas av så mycket ungdomlig friskhet: andas är att välja plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt, se NySyner. MjukHångla med livet, säga ”wow”. andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget, bre ut sina nyckelben och försvinna. sväva iväg helt utan skam i kroppen, vråla ”blåbärsdag”.

Jag blir så glad när jag hör om nya kreativa projekt som syftar till att göra jorden till en bättre plats att bo på. Här är ett initiativ som även skapar något gott här hemma, en social mötesplats. Kika mer här . Kakbank är en gör-det-själv-välgörenhet. Vi är övertygade att världen kan bli mer rättvis, om man bara ger människor möjligheten. En gång i månaden träffas vi hemma hos någon och de som vill donerar 50 kr till banken. De insamlade pengarna lånar vi ut till människor i utvecklingsländer som vill försörja sig själva, sk krediter. Projekten hittar vi på Kiva.org . Under tiden vi gör detta, njuter vi av hembakade sötsaker (eller nyttigare saker om man önskar!). När lånen återbetalts (vilket de i snitt gör mer än 98 % av tiden, investeras pengarna i nya lån eller doneras till traditionell välgörenhet, te.x. Läkare utan gränser. Mikrokrediter, dvs små lån med relativ kort återbetalningstid och låg ränta, tror vi är ett bra sätt ge individer möjlighet att hjälpa sig själva. Det är i...

Jag har under en lång tid fascinerats av Harry Martinssons världsnomadtanke, att vara i rörelse, inte nödvändigtvis i geografisk mening. Det kan också handla om att vara rörlig i sitt intellekt, att inte stelna i dogmer och förutfattade meningar, att ständigt ompröva sina ståndpunkter, att vara på resa i sitt inre. Det är förstås svårt men Martinsson inspirerar. Han skriver om denna inre rörelse i slutet på sin dikt Passader: Jag har planlagt en färd, jag har inrett ett hus på nomadiska kuster inåt. Sjustjärnans brödfruktsgren lockade evigt. Oåtkomlig i vintergatornas trädgård var den gren av skådebrödsfrukter. Men nya visa upptäcktsmän jag mött ha pekat inåt mot det nya Gondwanas kuster. Och de ha sagt mig att gömda vågor alltid vandra där, att hav av gåtor alltid strömma där kring inre resors obeskrivna öar och jag har lyssnat till dem och anat en ny passad - ett nytt Gondwanaland.

Boken Rik på riktigt, som handlar om hur vi kan skapa en värdefull vardag, har jag tidigare refererat till, senast här . Jag har nu kommit till den tredje grenen i vardagens femkamp, nämligen givande sysselsättning . Författarna menar att det ofta fokuseras på antingen den privata livskvaliteten eller förhållandena på arbetet, men de hänger intimt samman. De ansluter sig till det danska Institutet for Arbejdlivskvalitets defininition av det goda arbetet: God personlig livskvalitet Lagom mycket jobb Lagom utmanande arbetsuppgifter Ett gott arbetsklimat Meningsfullhet Extra intressant tycker jag det är när författarna ser den ofta kritiserade offentliga sektorn i nytt ljus. I samband med meningsfullhet skriver de: Om vi är ute efter ett meningsfullt jobb kan vi utgå från från vilka arbeten vi verkligen tycker behöver utföras i samhället och som är viktigt att de utförs bra. Många kommer då fram till att det är viktigt att tillfredställas andra människors verkliga behov (till skillnad fr...

Kalluften breder äntligen ut sig över Sverige. Återigen befinner vi oss alla i en efterlängtad vintersaga. Tomas Tranströmer inleder diktsamlingen Sorgegondolen med denna vintriga haikudikt: Kraftledningarna spända i köldens rike norr om all musik

Nyårsdagen, solen skiner och rimfrosten gnistrar. Det är första dagen på ett nytt år. Året ligger öppet som ett tomt ark. 365 nya och fräscha dagar väntar på att fyllas med liv. Jag är spänd och förväntansfull! Det här året vill jag försöka öppna mig mer för det pågående livet, både för det som pågår inom och utom mig, för såväl dess ljusa som mörka sidor. Försöka ge akt på de små nyanserna i tillvaron. Träna mitt sinne så det kan se och känna mer. Jag tänker på ekosofen Henryk Skolimowskis ord: Ju känsligare och kunnigare vi blir, desto rikare och större blir vår verklighet. Jag vill sträva efter att varja dag ska bli en dag att minnas. Eller som någon uttryckte det: Jag vill bli miljonär på minnen.