Arne Naess gör i boken Livsfilosofi en underbar liten sammanfattning av hur han ser på livet. Hans ord är så vackra, ljusa, enkla, djupa och poetiska. Jag blir alldeles varm inombords. Att leva är som att färdas i ett landskap med lätt eller oländig terräng, ljusa eller mörka platser, under alla omständigheter med dolda överraskningar. I detta landskap färdas vi på små och stora expeditioner, hela tiden i samarbete och samspel med andra. Vi kan inte röra oss fullständigt på egen hand, lika lite som vi alltid kan befinna oss på solsidan. En viktig del av färden är att ta sig tid till att dröja på rasterna under färden, till att stanna upp vid livets egna värden. En vacker soluppgång, ett kärleksfullt leende, ett gripande musikstycke, en molnfri himmel. Att känna att man hör hemma i livet, kräver både målinriktad vandring och att bara kunna finnas till. Möjligheterna i detta landskap är oanade, och under vägen kan allt hända. Färden är öppen. En viktig utmaning när vi står inför viktig...