Här beskrev jag tre berättelsen som uppstått som olika svar på vår tids stora kriser. De var hämtade från boken Active Hope – How to Face the Mess We are in Without Going Crazy av Joanna Macy och Chris Johnstone. Författarna har även utvecklat en metodik som går under namnet Work that Reconnects som består av en serie övningar som i slutändan syftar till att skapa ett aktivt hopp om att en annan värld är möjlig och att vi alla på olika sätt kan bidra till dess tillkomst. Joanna Macy beskriver metodiken här:
Huvudsyftet med Work that Reconnected är att hjälpa människor att lägga märke till och uppleva sina naturliga band till varandra och till de systemiska och självläkande krafterna i livets väv så att de blir stimulerade och motiverade att ta en aktiv roll i skapandet av en hållbar civilisation.
Man kan se Works that Reconnected som en spiral som beskriver en resa genom fyra på varandra följande steg:
(1) Tacksamhet
(2) Hedra smärtan
(3) Se med nya ögon
(4) Gå vidare
Dessa fyra steg stödjer varandra och fungerar bäst när de upplevs i följd. De hjälper oss att uppfatta oss själva som större, starkare, djupare och mer kreativa än vi blivit uppfostrade att tro.
Spiralen är en fraktal i naturen. Sekvenser kan upprepa sig själv på ständigt nya sätt och även under ett visst stadium av spiralen. Spiralen kan äga rum under en livstid eller ett projekt. Den kan också utspelas under en dag eller flera gånger om dagen. Vi kan återvända till den igen och igen som en källa där vi kan hämta styrka och få nya perspektiv på saker och ting.
Spiralen börjar med tacksamhet för den lugnar ner ett stressat sinne och för oss tillbaka till källan, vilket stimulerar vårt självförtroende och vår empatiska förmåga. Det hjälper oss att vara mer närvarande och öppnar ett inre rum som gör att vi kan acceptera den smärta vi känner inför världens tillstånd.
Genom att erkänna och hedra smärtan och våga uppleva den lär vi oss den sanna betydelsen av medkänsla: att "lida med". Vi börjar lära känna vårt hjärtas och vårt sinnes gränslöshet. Det som hade isolerat oss i vår privata ångest öppnas nu upp utåt och vår existens får en större räckvidd.
Att uppleva vår verklig existens hjälper oss att se med nya ögon. Vi kan förnimma hur intimt och oupplösligt relaterade vi är till allt som finns. Vi kan upptäcka vår egen kraft att förändra och känna de levande banden till äldre och framtida generationer och till våra artbröder/systrar.
Därefter kan vi gå vidare och handla utifrån hur vår situation ser ut och vilka gåvor och begränsningar vi har. Tillsammans med andra sätter vi upp ett mål, lägger upp en plan och sätter igång. Vi inväntar inte ett felfritt förslag eller plan utan för varje steg vi tar lär vi oss något nytt, vilket ger oss nya perspektiv och möjligheter. Även när vi misslyckas med en satsning kan vi vara tacksamma över att vi tog chansen och de lärdomar vi fick.
Kommentarer