Fortsätt till huvudinnehåll

Aktivt hopp - Work that Reconnects


Här beskrev jag tre berättelsen som uppstått som olika svar på vår tids stora kriser. De var hämtade från boken Active Hope – How to Face the Mess We are in Without Going Crazy av Joanna Macy och Chris Johnstone. Författarna har även utvecklat en metodik som går under namnet Work that Reconnects som består av en serie övningar som i slutändan syftar till att skapa ett aktivt hopp om att en annan värld är möjlig och att vi alla på olika sätt kan bidra till dess tillkomst. Joanna Macy beskriver metodiken här: 

Huvudsyftet med Work that Reconnected är att hjälpa människor att lägga märke till och uppleva sina naturliga band till varandra och till de systemiska och självläkande krafterna i livets väv så att de blir stimulerade och motiverade att ta en aktiv roll i skapandet av en hållbar civilisation. 


Man kan se Works that Reconnected som en spiral som beskriver en resa genom fyra på varandra följande steg: 
(1) Tacksamhet 
(2) Hedra smärtan  
(3) Se med nya ögon 
(4) Gå vidare

Dessa fyra steg stödjer varandra och fungerar bäst när de upplevs i följd. De hjälper oss att  uppfatta oss själva som större, starkare, djupare och mer kreativa än vi blivit uppfostrade att tro.

Spiralen är en fraktal i naturen. Sekvenser kan upprepa sig själv på ständigt nya sätt och även under ett visst stadium av spiralen. Spiralen kan äga rum under en livstid eller ett projekt. Den kan också utspelas under en dag eller flera gånger om dagen. Vi kan återvända till den igen och igen som en källa där vi kan hämta styrka och få nya perspektiv på saker och ting.

Spiralen börjar med tacksamhet för den lugnar ner ett stressat sinne och för oss tillbaka till källan, vilket stimulerar vårt självförtroende och vår empatiska förmåga. Det hjälper oss att vara mer närvarande och öppnar ett inre rum som gör att vi kan acceptera den smärta vi känner inför världens tillstånd.

Genom att erkänna och hedra smärtan och våga uppleva den lär vi oss den sanna betydelsen av medkänsla: att "lida med". Vi börjar lära känna vårt hjärtas och vårt sinnes gränslöshet. Det som hade isolerat oss i vår privata ångest öppnas nu upp utåt och vår existens får en större räckvidd.

Att uppleva vår verklig existens hjälper oss att se med nya ögon. Vi kan förnimma hur intimt och oupplösligt relaterade vi är till allt som finns. Vi kan upptäcka vår egen kraft att förändra och känna de levande banden till äldre och framtida generationer och till våra artbröder/systrar.

Därefter kan vi gå vidare och handla utifrån hur vår situation ser ut och vilka gåvor och begränsningar vi har. Tillsammans med andra sätter vi upp ett mål, lägger upp en plan och sätter igång. Vi inväntar inte ett felfritt förslag eller plan utan för varje steg vi tar lär vi oss något nytt, vilket ger oss nya perspektiv och möjligheter. Även när vi misslyckas med en  satsning kan vi vara tacksamma över att vi tog chansen och de lärdomar vi fick.

Och sedan börjar spiralen om igen.

För mer information om kurser med mera se hemsidan Aktivt hopp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,