Fortsätt till huvudinnehåll

Det samiska manifestet


Många kulturer har sina blinda fläckar, sådant som man inte vill se av olika anledningar, på grund av att det ligger för nära och hotar den egna självbilden. Svenskarnas förhållande till sin egen urbefolkning, samerna, utgör en sådan fläck. I denna relation finner man tydliga koloniala maktstrukturer, där den svenska kulturen, som är en del av den västerländska, representerar normalitet och den samiska kulturen "det andra".

Det har resulterat i mängd ohyggliga övergepp på det samiska folket. Dels har det rört sig om en exploatering av deras fysiska rum(naturtillgångar samt kroppar i form av gratis arbetskraft), dels av deras psykiska rum(natur-, människo- och kunskapssyn). Här har det funnits markanta inslag av normskapande mekanismer som eurocentrism och scientism. Dessa centrismer består i sin tur av följande dualismer: europé/icke-europé, kultur/natur, vetenskaplig kunskap/platsbaserad kunskap där vänsterledet varit överordnat högerledet. Makten i form av svenska staten (lagar, kyrkan och skolan) samt vårt industriella komplex har skapat och upprätthåller dessa normskapande strukturer.

Nu har den samiska kampen äntligen vaknat till liv på allvar, inte minst i kölvattnet av gruvkonflikten Kallak/Gállok utanför Jokkmokk/Jåhkåmåhkke. Det var i det här sammanhanget som det samiska manifestet författades.

DET SAMISKA MANIFESTET
Vi lever och verkar för det här:

1. För att vi måste. Därför att det här är det enda levnadssättet som vi känner till.

2. För att allting börjar och slutar med eanan, moder, jord. Eanan är grunden till allt. Eanan är både frågan och svaret. Inget definierar oss bättre än hon. Vår egen överlevnad är beroende av henne. Det är vårt ansvar att skydda, respektera och ta hand om vår moder, så att vi, och alla generationer som kommer efter oss, kan leva i enighet med henne. Återförenade.

3. För att vi har den ärvda rätten till självbestämmande och frihet i vårt land. Utan denna rätt blir vi lidande. Det är dags för vårt folk att börja leva istället för att överleva. Vi vill leva, inte döda.

4. För att våra modersmål speglar vår livssyn och är en oumbärlig del av våra identiteter. Genom att bevara och utveckla våra modersmål, bevarar och utvecklar vi även oss själva och våra identiteter. Ett försvagat språk underminerar möjligheten till kommunikation. Idag är de samiska språken hotade. Därför kräver vi att alla samiska språk ges de resurser och den respekt som behövs för att de skall kunna bevaras och utvecklas. När ett språk dör ut är det ett tecken som visar att också natur, växter och djur försvinner. De hänger ihop. Vi kräver skydd för vår eanan, våra marker, vår kultur och alla de samiska språken, så att även vi får möjlighet att utvecklas så som alla andra folkgrupper också borde ges möjligheten att utvecklas.

5. För att vi har tappat förankringen med moder Jord. På grund av detta känner vi oss maktlösa. När vi återförenas med henne, undviker vi självdestruktivitet och låter kärleken till livet få oss att agera. Att kunna bevara och utveckla livet är makt. Vi behöver återförenas med eanan, jorden. Människor överallt i världen borde tänka igenom sitt förhållande till naturen. Man kan inte vinna frihet i livet förrän man ges frihet att leva, inte heller når man friheten i döden förrän man ges frihet att dö.

6. För att icke-existerande folk inte garanteras några rättigheter och vi inte längre vill bli förbisedda. Vi vill bli respekterade som urfolk även av Sveriges och Finlands regeringar. Därför kräver vi att Sverige och Finland ratificerar ILO 169 och implementerar Förenta Nationernas urfolksdeklaration. Respektera urfolks rätt till existens och självbestämmande. Exploatörer och deras understödjare ska veta att deras skamfulla handlingar inte kommer att passera i tysthet.

7. För att vi menar att utan protester blir det ingen förändring. Vi alla har makt att agera och förändra situationen redan idag. Det här är ett upprop för samling, mobilisering, handling, revolution och avkolonisering. Det är dags för frigörelse. 

8. För att vår förbindelse till våra marker ska föras vidare till våra barn. I ljuset av eanan, vår jords historia, är detta den grundläggande följeordningen. Vi agerar för frihet, rättvisa och en bättre framtid. Dessa är mänskliga rättigheter.

9. Låt våra röster följas av vågor av ekon. Låt mod föda nytt mod.

6/2 2015, Jåhkåmåhkke, Sábme

Anders Sunna
Jenni Laiti
Niillas Holmberg
Max Mackhé
Maxida Märak
Mimie Märak


Kommentarer

Anonym sa…
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,