Fortsätt till huvudinnehåll

Se rädslan i vitögat

Alla går vi runt med skiftande rädslor, för än det ena och än det andra. Vissa är små, andra stora. Inte sällan begränsar de oss och gör oss mindre än vad vi i själva verket skulle kunna vara. Då har rädslorna tagit makten över oss. 

I den förunderligt vackra boken I det sista regnet, till bredden fylld med livsvisdom, pekar den indiska författaren Janesh Vaidya på en väg ut ur detta.

De flesta rädslor är illusioner. Börjar man fly från rädslan jagar den alltid efter, och till slut blir man dess slav. Det man måste göra är att sluta springa, vända sig om och se rädslan i vitögat. Bakom varje rädsla döljer sig en sanning. Finner man den sanningen kan man upptäcka de illusioner som är roten till rädslan.

Kommentarer

Anonym sa…
Det är verkligen en fantastisk bok! Så mycket livsvisdom förmedlat på ett så vackert och färgrikt sätt.
Jag minns en countrylåt som jag lyssnade på i min ungdom vars text fortfarande är inpräntad i mitt huvud. Den hette "Face to face" och den sista raden av refrängen gick "'cause it will go away until the fear that you are running from is finally embraced". Den handlade om människor som möter sin rädsla ansikte mot ansikte, precis som du skriver. Kom bara att tänka på den. :-)
Vilken fin och talande textrad! Det slår mig vilken ynnest det är att i vårt inre ha tillgång till alla dessa ord, såväl sångbara som osångbara, de som nått oss på en mängd underliga sätt genom livet. Vårt undermedvetna plockar ofta upp dem när vi bäst behöver dem så att vi lättare kan möta och hantera livet...

Jag kommer också att tänka på KBT-behandling mot fobier av olika slag där man successivt exponeras för eller möter det som framkallar ångest tills rädslan förlorar sin makt över än. Det kan röra sig om en yttre exponering för ormar, spindlar, sociala situationer, men också om en inre exponering för tankar, känslor och minnen som skapar ångesten.
Anonym sa…
Det är verkligen sant att verser, ordspråk och sånger ofta poppar upp när man funderar över sitt eget liv och de situationer man hamnat i. :) Det är ju oftast lättare att komma det som är skrivet efter vissa formler, med rim eller en form av "flyt" i texten, eller om man kan hänga upp orden på en melodi. Jag har själv väldigt svårt för att minnas långa repliker och texter, men kan lätt sjunga en medeltida ballad med närmare 15 verser... :) Och så finns det något universiellt, något allmäntmänskligt, i att någon formulerat de tankar man själv burit eller bär omkring på. Och rädsla och skuld är ju verkligen allmänmänskliga!
Tack för fina tankar! Kram från Jennie

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,