måndag 21 oktober 2013

Se rädslan i vitögat

Alla går vi runt med skiftande rädslor, för än det ena och än det andra. Vissa är små, andra stora. Inte sällan begränsar de oss och gör oss mindre än vad vi i själva verket skulle kunna vara. Då har rädslorna tagit makten över oss. 

I den förunderligt vackra boken I det sista regnet, till bredden fylld med livsvisdom, pekar den indiska författaren Janesh Vaidya på en väg ut ur detta.

De flesta rädslor är illusioner. Börjar man fly från rädslan jagar den alltid efter, och till slut blir man dess slav. Det man måste göra är att sluta springa, vända sig om och se rädslan i vitögat. Bakom varje rädsla döljer sig en sanning. Finner man den sanningen kan man upptäcka de illusioner som är roten till rädslan.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är verkligen en fantastisk bok! Så mycket livsvisdom förmedlat på ett så vackert och färgrikt sätt.
Jag minns en countrylåt som jag lyssnade på i min ungdom vars text fortfarande är inpräntad i mitt huvud. Den hette "Face to face" och den sista raden av refrängen gick "'cause it will go away until the fear that you are running from is finally embraced". Den handlade om människor som möter sin rädsla ansikte mot ansikte, precis som du skriver. Kom bara att tänka på den. :-)

Martin sa...

Vilken fin och talande textrad! Det slår mig vilken ynnest det är att i vårt inre ha tillgång till alla dessa ord, såväl sångbara som osångbara, de som nått oss på en mängd underliga sätt genom livet. Vårt undermedvetna plockar ofta upp dem när vi bäst behöver dem så att vi lättare kan möta och hantera livet...

Jag kommer också att tänka på KBT-behandling mot fobier av olika slag där man successivt exponeras för eller möter det som framkallar ångest tills rädslan förlorar sin makt över än. Det kan röra sig om en yttre exponering för ormar, spindlar, sociala situationer, men också om en inre exponering för tankar, känslor och minnen som skapar ångesten.

Anonym sa...

Det är verkligen sant att verser, ordspråk och sånger ofta poppar upp när man funderar över sitt eget liv och de situationer man hamnat i. :) Det är ju oftast lättare att komma det som är skrivet efter vissa formler, med rim eller en form av "flyt" i texten, eller om man kan hänga upp orden på en melodi. Jag har själv väldigt svårt för att minnas långa repliker och texter, men kan lätt sjunga en medeltida ballad med närmare 15 verser... :) Och så finns det något universiellt, något allmäntmänskligt, i att någon formulerat de tankar man själv burit eller bär omkring på. Och rädsla och skuld är ju verkligen allmänmänskliga!
Tack för fina tankar! Kram från Jennie