Fortsätt till huvudinnehåll

Naturen välkomnar dig med öppna armar

Så här års, när ljuset, värmen, ljuden och dofterna återvänder, lämnar vi gärna hus och hem för att njuta av blommor och blader ute i naturen. Många upplever att de kommer hem i en djupare existensiell mening. Min vän Jennie Hallquist har uttryckt detta i en så målande bild:

Jag känner mig hemma i naturen. Det är som att komma hem till en familj som vet allt om dig, men välkomnar dig ändå med öppna armar och fyller dig med känslan att du kan vara dig själv fullt ut.

Jag tänker på ordet nåd, på det villkorslösa accepterandet av oss som personer, med alla våra förtjänster, med alla våra fel och brister. Likt sanna vänner träder naturen och dess organismer oss till mötes. De finns alltid där vid vår sida, vad som än händer i livet. I detta ligger en stor förtröstan.

Kommentarer

Lycka är att ha egen lite trädgård och försöka vara sams med den... få så mycket biologisk mångfall att fienderna blir färre. Själv har jag aldrig använt gifter eller konstgödsel, har nästan aldrig skadedjur eller skukdomar (utom sniglar :(
Martin sa…
Låter härligt! Trädgåden är ju också i högsta grad natur. :-)
Mia sa…
Det var vackert uttryckt!

Naturen är en återhämtningsstation för mig på många sätt. Att vistas vid havet och lyssna på vattnets rörelse, oavsett årstid är rogivande. Att vandra i skog och mark är både nyttigt och ger mig känsla av "gött att leva"....
Martin sa…
Ja, för mig går stressnivån ner ute i naturen och mina tankar får en större skärpa. :-)
LissenTo sa…
Så är det, ur naturen kan man hämta mycket kraft och energi. Tänker så bra där!

Ha en fin vecka. // Lissen
Martin sa…
Tack detsamma! :-) Jag naturen gör något med oss, påverkar oss i en positiv riktning.

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,