Fortsätt till huvudinnehåll

Ägande och konsumerande tar tid i anspråk

I Magasin Camino så intervjuas tidsforskaren Jörgen Larsson angående den tidspress som många upplever i vårt samhälle. Han menar att det inte sällan är våra materiella ting som dränerar oss på tid.

Ägande och konsumerande tar tid i anspråk. Först sak man tjäna in pengarna, sen ska man hinna använda det, att inte hinna använda ditt nyinköpta piano kan bidra till tidspress. Man ska läsa tester om det man planerar att köpa, sedan ska man göra själva inköpet, därefter ska man sköta om det man har köpt, sedan ska man kanske reparera det när det har gått sönder och så ska man förvara det och flytta runt det, upp på vindern och till sist ska man göra sig av med det.

Allt det där är ett ganska omfattande konsumtionsarbete som bidrar till tidspress. Vår fritid gå allt mer åt till vårt oavlönade extraknäck som materialförvaltare.
Etiketter:

Kommentarer

Monica sa…
Jag kan definitivt bekräfta - när jag hade köpstopp blev livet mycket lugnare, trots att jag inte är någon shoppare av stora mått normalt sett heller. Men, sedan trillar man tillbaks i de gamla hjulspåren en smula, konstigt.
5 november 2011 kl. 04:12
Martin Olsson sa…
ja, det är sannerligen inte lätt att hålla i plånboken när vi ständigt möts av alla dessa köpbudskap. Vi behöver nya berättelser om vad som egentligen är betydelsfullt här i livet. Då kanske vi kan stå emot mer. Jag lägger snart ut en sådan övning i min blogg.
7 november 2011 kl. 13:20
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå
Skicka en kommentar
Läs mer

Två berättelser

I boken  The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.    Den ena, berättelsen om separation,  Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet,  Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver  Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.   Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv,  hälsoaspekten ,
Skicka en kommentar
Läs mer

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
6 kommentarer
Läs mer