En drömmare med öppna ögon

Här skrev jag om morgonsidor som är en betydelsefull del av Julia Camerons filosofi kring kreativitet. Den andra hörnstenen är vad hon kallar konstnärstäffen . De står i ett ömsesidigt förhållande till varandra. Om morgonsidorna är radiosändaren så är konstnärsträffen mottagaren. Under morgonsidorna så delger du dig själv ditt missnöje, dina drömmar och det du hoppas på. Under konstnärsträffen tar du emot insikter, inspiration och vägledning. Den resulterar inte sällan i att lösningar på problem formuleras och att du fyllar på kreativa reserver som du kan utnyttja i ditt konstnärliga arbete. Konstnärsträffen är en tidsrymd, kanske två timmar i veckan, där du bestämmer träff med konstnären inom dig. Den är ett tillfälle att ge ditt kreativa jag näring. Den är en tid för lek som du bokar i förväg. Konstnären inom dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den, skriver Cameron. Du ska inte ta med någon annan än dig själv och din inre konstnär. Hon räknar upp följ...

All samhällelig förändring startar genom sociala interaktioner. Vi möts, gillar eller ogillar varandra och skapar relationer. Massor av sådana möten varje dag utgör basen i ett samhälle. Nyckeln till en hållbar utveckling är att skapa fler meningsfulla möten mellan människor. Möten som kan ersätta planslös shopping, tröstkonsumtion och ogenomtänkta inköp. Och som kan skapa livliga diskussioner och genomtänkta beslut. Så skriver Johanna Ståhl, tidskriften Caminos chefredaktör. Camino - inspiration för smartare livsstil är ett visionärt magasin till bredden fylld av goda exempel på individer, företag och organistioner som alla jobbar för ett hållbart samhälle i bred bemärkelse. När man läser tidskriften får man uppfattningen att en ljusnande framtid redan här. Det finns så många positiva krafter runt omkring oss. Camino har verkligen blivit ett forum och en brännpunkt där en mängd meningsfulla möten äger rum med fokus på en bättre värld. Med den fräscha designen och det moderna upplägg...

Allt vad vi säger och gör påverkar det fortsatta skeendet genom tillvaron. Varje litet steg i rätt riktning är storartat och gör mig mycket glad och hoppfull inför framtiden. Vi påverkar fler än vi tror genom vårt sätt att leva och vara. Trots våra fel och brister kan vi alla göra något, om aldrig så litet, för att jorden ska bli en bättre plats att bo på. Författaren och kosmopoliten Sverre Holmsen skriver: I varje människoöde ingår den globala historien. I varje skopa havsvatten finns droppar från varje hav. I varje ögonblick rör sig alla tider. Vi är alla släkt. Vi är alla krafter i ett sammanhängande nät av orsak och verkan. Vi är alla individuellt och globalt medansvariga genom tankar, ord och handlingar.

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt här och här . I vardagens femkamp, som är ett centralt tema i boken, är en av grenarna god självkänsla som jag beskrivit här . En annan gren är goda relationer . Författarna skriver att få saker kan göra ett liv så bra som goda relationer samtidigt som dåliga relationer kan förpesta det mesta i våra liv. Om våra relationer skänker oss mening, glädje och frid i vardagen behöver vi inte kompensera med prestationer och tröstkonsumtion. Ibland kan vi stöta på personer som är ett socialt fenomen, personer som fungerar utmärkt tillsammans med andra människor oavsett sammanhang. De har antagligen en så god självkänsla att de inte behöver hävda sig utan kan koncentrera sig på samspelet. De har en grundad och accepterad identitet. Fladdriga identiteter är svårare att känna närhet till. Det är lättare att relatera till ett berg än dimma , skriver författarna. För att förbättra en parrelation som gått i stå föreslår författarna ett två-sam-tal ....

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra, är det av synnerlig vikt att man reser bort från det hela för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet och tyda de hemliga lagars som härskar över vårt liv. Ärade samtid, min sång vill betona att världen behöver någon som bor på en ö i en grotta och vakar och lyssnar vid tillvarons gränser, en andlig spion, en utpost i ingen mans land! Ur dikten Enslingen på Salamis av Hjalmar Gullberg

Tre musiker i en studio och en i en kyrka. Året är 1976 och Yes-albumet Going For The One spelas in i Schweiz. Alan White på trummor, Chris Squire på bas, Stewe Howe på gitarr och Rick Wakeman på kyrkorgel. Låten heter Parallels. På inspelningen saknas Jon Andersons sång, stämsången och Stewe Howes sologitarr. Ett utdrag ur texten: It’s the beginning of a new love inside. Could be an ever opening flower. No hesitation when we’re all about To build a shining tower. No explanations, need to work it out. You know we’ve got the power. Vilken energi, spelglädje och intensitet, vilket samspel! Musikerna spelar sig in i himlen i ett extatiskt lyckorus. De lyser om dem och v ulkaniska krafter väller fram ur deras instrument. Gång efter annan har jag återvänt till den här låten genom åren. Varje gång har en stor dos positiv energi sköljt över mig. Mörka stunder har blivit betydligt ljusare. Låten signalerar att allt är möjligt. Om ni vill lätta från marken se och hör här .